Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte i läger. Dessa reflexioner voro emellertid vida öfver
min befattning på den tiden. Att de eviga motgångarna
härledde sig från chefernas okunnighet, föll mig inte in,
och i allmänhet tänkte jag alls inte på den saken;
föremålet för mina önskningar var att söka farorna i elden:
dit sträfvade jag med den lifligaste otålighet, utan att
bråka hjärnan med funderingar om operationernas mer
eller mindre duglighet.
Den 20 juni kom jag med mina konvalescenter till
Holmedals prästgård, hvarest, enligt mina instruktioner,
kommendringen borde upplösas och hvar och en få afgå
till sitt regemente. Men huru hade jag icke blifvit narrad
april! Högkvarteret var förflyttadt till Västra Ed på
Dalsland, för tillämnade rörelser på arméns vänstra flygel, och
ingen den ringaste pålitliga underrättelse om truppernas
ställning kunde fås. Alla voro skingrade och gångna från
trakten. Ett enda detachement af Närikes och Värmlands
regemente hade stannat kvar till magasinsbetäckning.
Officerarne rådde mig att gå öfver Stora Ed, då jag
emellanåt kunde aflämna de soldater, hvilkas korpser voro
posterade längs stranden af denna sjö, som sträcker sig
hela 6 milen nedåt landet. Svårast var att anskaffa båtar.
Kommissariatet hade lagt embargo på alla farkoster,
tjänliga för provianttransport, och jag kunde skatta mig
lycklig att få embarkera på en sådan, som just nu var under
inlastning, för att dagen därpå afgå. Under tiden slog
jag ned mina bopålar under botten af en spannmålsbod
eller ett sockenmagasin, där en halmbädd utbreddes; ty
ordentligt kvarter var inte här att tänka på, sedan det
ogena kommissariatet slagit under sig hvart enda logeabelt
kyffe. Det föll mig icke en enda gång in, att det kunde
vara annorlunda, emedan jag efter skilsmässan från Karlstad
fått alltför starka lektioner i umbärandets skola, för
att en småsak, såsom bristande kvarter, skulle göra det
ringaste intryck. Här var dessutom fråga om blott en
enda natts bivuak, ty kl. 6 följande afton voro båtarna,
5 till antalet, fullproppade med knallpåsar och ärtsäckar.
Vi kallades ombord; men som norska gränsen på sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
