Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som jag intagit postpasset, hördes till vänster om oss ett
häftigt utropadt: Verda! hvarpå genast följde ett skott
— så ett till — ett tredje, och nu var leken börjad, i
det skogen tiofaldigt återljöd af smällarna. Mina
postkamrater grepo yrvakna till gevären med utropet:
Baggen är här! — ett öknamn hvarmed soldaterna utpekade
norrmännen. Hela vedettkedjan kom i hastig rörelse, och
trumman ramlade vid fältvakten. Anfallet skedde på
vänstra flygeln, där jämtlänningarne voro posterade; men
det dröjde icke heller länge, förrän äfven rödrockar
visade sig framför oss; och i samma ögonblick de uppträdde
på scenen, spriddes gevärselden längs hela kedjan. Se så,
nu var den efterlängtade stunden inne! Äran, denna
gudomlighet jag så länge åkallat, tillvinkade mig uppmaningen
att uttaga min portion af hennes gåfva! Jag dröjde
likväl. Den oförmodade, plötsligen påkomna bardaleken
gjorde mig något försagd. Dock sansade jag mig genast,
och den ovillkorliga bestörtningen blef ej långvarig. För
öfrigt felades inte utväg att skingra den. Jag tog mig
före att lossa skott på skott, visserligen utan att därmed
skada andra föremål än enbuskarna framför vår front, men
jag gjorde som de andra. Då och då uppenbarade sig en
eller annan fiende mellan träden nedanför den sluttning
vi intogo, smygande från ett träd till ett annat, liksom
hade han roat sig med leken „låna eld“. Härunder aflossades
gevären mot oss, och kulorna voro rätt hörbara; de
flögo öfver våra hufvuden, pipande i öronen detta hvisslande
ett ljud, som aldrig går ur ens minne, sedan man
väl en gång hört det. Men skjutandet upphörde inom tio
minuter. En fientlig trupp hade råkat komma oss för
nära och drog sig tillbaka, efter att hafva sårat 2 af de
våra och lämnat oss en blesserad fånge. Alltsammans
var utan ringaste betydelse; det stannade vid en af dessa
i krig så vanliga tillfälligheter, hvilka ej en gång kunna
hedras med namnet skärmytsel. För mig hade den likväl
det anmärkningsvärda, att min första soldatvakt blef
också min invigning i krutröken.
Den 1 juli om aftonen blefvo vi på öfligt sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
