Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken jag åkte tillsammans, hade en oöfvervinnelig passion
för söl, hvarigenom vi alltid voro efter alla andra; än
dröjde han för att äta och dricka, än för att spegla sig i
glansen af någon rödblommig tärnas fagra ögon. Städerna
voro i synnerhet retande för honom: därifrån ville han
högst ogärna; men lyckligtvis passerade vi få städer.
Denna hans vurm för tidspillan vållade emellertid, att vi
sedermera, för att hinna fatt kompaniet, måste flänga af
i fyrsprång, under skjutsböndernas högljudda svordomar.
På detta vis passerades Västergötland, Närike och
Västmanland utan att det ringaste hinna bese landet,
hvarigenom vi jagade fram i ordets strängaste bemärkelse.
Den 30 juli kom bataljonen till Västerås, men så
långt inpå natten, att vi hart nära fått ligga på gatan,
ehuru vi bort räkna på att bli emottagna med öppna
armar uti hufvudorten af regementets hembygd.
Vederbörande auktoriteter hade likväl gått till sängs och med
dem vårt hopp om inkvartering. Ändteligen mot
morgonen, när man hunnit skaka de goda herrarne ur
sömnen, fingo vi i vår ordning njuta en kort hvila: och till
försoning för den så sent oss tilldelade inkvarteringen
inbjödos officerarne före afresan på déjeuné hos
tillförordnade landshöfdingen, baron Bennet, vårt regementes
forna öfverstelöjtnant.
Den 1 augusti passerades Uppsala i största skyndsamhet,
och den 2 middagstiden anlände vi till Grisslehamn,
ett kalt, ödsligt och fult ställe, med en telegraf på
högsta toppen af ett berg, en vårdkase på ett annat, och
i bakgrunden det blå, svallande hafvet, som jag här
första gången skådade. Åt hafssidan syntes mycket tydligt
Signilskär, dit man räknar 3 mil, och bakom detta, längre
bort, lik en blå dimma den delen af Åland, som kallas
Eckerön.
Embarkeringen på färdigliggande roslagsskutor
företogs samma dag. Ett halft kompani packades hop på
hvar skuta, trångt — det förstås, ty 60 à 70 man lågo
inom relingarna i dessa odäckade farkoster, hvarftals
liksom sillen i en tunna. Åt befälet inrymdes kajutan, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
