Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vadande herrar kamrater. Småningom lyckades någon
hvar att praktisera sig öfver, med undantag likväl af ett
par så tungfotade, som alls inte kunde besegra
svårigheterna, ibland dem vår hederlige major, som också från
den stunden tappades bort för resten af dagen. Närmaste
följden af hans uteblifvande var den, att ingen linjemarsch
mera ifrågakom, kanske också af det skälet, att det
alldeles otroliga kulregnet från fientliga bataljonerna i
skogsbrynet just inte medgaf att tänka på något alignement.
En hvar skyndade framåt med görligaste hastighet,
ty vi märkte, att vi råkat komma midt i gapet af ett
fruktansvärdt artilleri, understödt af ett par
infanteribataljoner. Kanonerna sprutade kastescher, som kastade
i luften höga strålar af dy och förhjälpte en mängd af de
våra till evig hvila. Skrik och jämmer ökade dödens
fasor. Omöjligt skulle jag bjuda till att måla den
pinsamma känsla jag rönte, då jag under framrusandet kom
en kanon så nära, att jag kunde se luntan föras på
fänghålet och i detsamma omhöljas af den ur mynningen
utfrustande elden och röken, så att jag inte visste, hvar jag
var hemma. Verkan af detta sista skottet var sådan, att
vårt anfall för ett ögonblick förlamades: halfva plutonen
kastades till marken; de oskadde föllo öfver de stupades
kroppar; men lyckligtvis voro vi nu vid målet. Artilleriet
kom likväl undan. Föreställarna hakades fast vid
kanonerna med en oförliknelig hast, och det bar utaf i värsta
galopp öfver stenar och trädrötter, just som våra soldater
räckte ut händerna att nappa tag i ekipaget. Ryska
infanteriet afvaktade icke heller vårt bajonettanfall; det tog
till fötterna i sällskap med kanonerna. Vi sågo inte mer
af hela herrskapet än skymten af deras hvita byxor, som
skymtade mellan träden, ehuru vi följde efter i snabbaste
språng. Det var dock fåfängt att hinna dem. Ifvern att
förfölja fienden var emellertid så stor, att vi försummade
rangera våra plutoner: alla kommo löpande liksom i en
fårskock, hvilket längre fram vållade allmän villervalla. —
I alla buskar och snår lågo döda eller illa sårade ryssar,
förnämligast på det stället, hvarest de om morgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
