Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utföre, då vi allesammans öfverhöljdes af sand och grus,
uppkastadt af kanonkulorna. Vi sluppo likväl helskinnadt
undan liksom resten af vår bataljon. Upplänningarne
däremot, som följde oss i hamn och häl, fingo ett par man
dödskjutna. Äfventyrligast föll det sig, sedan vi afvikit
från vägen nere på en äng, sträckande sig längs
strömmen, och där vi måste vandra man efter man öfver smala
stockar, utlagda såsom spång i kärret. Där antastades vår
flank af de infama kanonkulorna, dock lyckligtvis utan
annan verkan än att med dy och ler fullstänka våra figurer
och förmå oss vara litet mer snabbfotade än vanligt. —
Af alla krigets faror ges ingen jämförlig med hvad man
kallar „kläda skott“. Att liksom ett villebråd under
jakten vara skottaflan för fiendens konstfärdighet i
målskjutning är både hemskt och lämnar ett intryck af
häpnad, som sannerligen pröfvar en bra karls beslutsamhet.
Det vore inte det ringaste svårt att falla i en öppen strid,
ansikte mot ansikte med fienden; men att så där bli
skjuten i språnget synes mig rätt beklagligt och alldeles
inte ärofullt. Jag har också sett mången behjertad
krigare ganska tvehågsen för ett dylikt gatulopp. — Men
för att nu återkomma till vårt, så aflopp det utan allt
slags manspillan. Vi togo hvilstationer bakom diverse
hölador på ängen och anlände friska och helbrägda till en
björkhage utom skotthåll för ryska kanonerna. Där
aflöstes en bataljon nylänningar, som likväl inte
afmarscherade förrän dagen efteråt. Dessa herrar voro rikligen
utrustade med lifsens förnödenheter både för bord och
säng. Det kompani, jag aflöste, kommenderades af en
ung officer, som i sin provisionella riskoja lefde såsom
en furste, medförande på förposterna en liten knubbig
finska, som följde honom i nöd och lust, och som trippade
beställsamt omkring den ambulanta kökselden, på det
hennes beskyddare riktigt skulle få smörja kråset. Det
förstås, att jag blef gäst i hushållet och därvid befann
mig öfvermåttan väl. Sedan sejouren på Bennvik hade
icke vankats en så fet supé. Men beklagligtvis fick jag
blott till nästa morgon vederkvickas i så godt lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
