Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att bibehålla kommunikation mellan Kalajoki och Tynkä.
Framkommen till min post emottog jag af företrädaren i
befälet (en officer af Upplands regemente) det ledsamma
förtroendet, att han med största svårighet kunnat göra
sig begriplig för byfolket, och vid afskedet skänktes mig
utkastet till en i hast uppgjord karta öfver trakten.
Däraf syntes, att vägen inåt landet grenade sig från byn
i två delar: en åt Alavieska och Pielisjärvi kapeller, och
den andra åt Rautio och Sievi kapeller. Men största
betydenheten egde den väg, som, ehuru skral, likväl var
praktikabel från Tynkä bakom arméns rygg till Pyhäjoki.
Med ett ord, posten var af högsta vikt, ehuru högst
vådlig, emedan man lätt kunde bli afskuren från armén.
Nödiga posteringar utsattes at flera håll, synnerligast på
gångstigarna i skogen, som framför fronten begränsade
dalen utmed älfven söderut, och på hvilka gångstigar täta
patrulleringar förrättades. Vår okunnighet i språket
beröfvade oss upplysningar af bönderna. Ingen i hela byn
förstod svenska,. Emellertid aflopp allt fredligt och stilla
de två första dagarna, fastän den osäkerhet, som åtföljer
förpostbevakningen, lämnade ingen ro, ej heller kände
jag någon böjelse för hvila. Jag visste huru viktigt mitt
uppdrag var, hvilket dessutom harmonierade med min
kärlek för yrket.
Tredje dagen på morgonen fick jag rapport, att
kosackerna visat sig på skogsstigarna. De närmade sig.
Skott växlades och klattrade hela förmiddagen utan att
vi kunde bli kosackerna kvitt. Efter hvar salut,
hvarmed de uppvaktades, försvunno de väl för en stund, men
kommo snart åter. Denna ovanliga envishet tycktes vittna
om någon betydligare styrka i närheten, emedan kosacker
pläga blott inkvietera och genast vända ryggen till, utan
att afvakta någon allvarlig kamp. Jag drog själf åstad
med förstärkning för att tillspärra dem vägen, och då
först gåfvo de vika, men icke förrän de ur sina karbiner
rätt ihärdigt besvarat vår gevärseld. Vi fingo en kosack
fången, för hvilken hästen stupade och i fallet slog
ryttaren under sig. Han var något oregerlig i första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
