Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skakas af de dofva skotten. När man i grufvans irrgångar
blir varse en mängd mörka figurer, med bloss i händerna,
sväfvande fram och åter, kan man ej hindra sig att tänka
på de gamles Tartaren.
Mitt vistande i Sala blef inte långvarigt.
Krigsbasunen, ljudande från alla håll, störde snart den korta,
makliga vinterhvilan. Sedan ryssarne fått fast fot på
Åland, hotade de att öfver det tillfrusna hafvet flytta
krigsteatern in i själfva hjärtat af riket. Öfverallt svaga,
utmattade, utsvultna, blef de svenska truppernas lott att,
vikande för öfvermakten ur ena positionen efter den andra,
slutligen nödgas utrymma hela Åland — vår sista finska
besittning. Regeringen gjorde väl ännu ett lamt försök
att understöda åländska fördelningen medels befallning
om skyndsamt afsändande af nyss hemkomna trupper,
hvaribland äfven vårt regemente; men det var för sent.
Dessutom hade nedslagenhet och misströstan om lycklig
utgång vunnit så pass insteg hos svenska soldaterna, att
man lätt kunde förutse, huru föga båtande hjälpsändningen
skulle ske. Öfvertygade att de gingo en ömklig död till
mötes, visade soldaterna inte ringaste håg att strida för
en redan förlorad sak. De knotade att uppoffras utan
ändamål och insågo ganska riktigt, att kungens
tjurhufviga envishet skulle störta landet i ett djup af elände.
Så långt var det ändtligen kommet. Missnöjet, jäsande i
hvarje soldatbröst, var på punkten att utbrista i handling.
Både befäl och manskap närmade sig under mörka aningar
den sorgliga framtiden. Nedstämda, misslynta samlades
alla individer af vårt regemente. Hos ingen anmärktes
denna manhaftighet i anletsdragen, detta lif och rörlighet
i väsendet, som plägar gifva krigsmannens hållning ett så
öppet och okonstladt skick.
Söndagen den 12:te mars på morgonen sammandrogs
1:ste majorens kompani i Grällsta by, 3 mil från Västerås.
Kronoskjuts var redan färdig att fortskaffa oss till
sistnämnda stad. Aldrig visade kompaniet en dystrare
sinnesstämning. Soldaterna hade i brännvinet sökt dränka den
bedröfliga vissheten att ej mera återse hemmet, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
