Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regemente blifvit nedsatt till en enda fältbataljon på
så sätt, att två kompanier sammanslogos till ett. Major
Stjernstam återtog befälet såsom bataljonschef. Alla äldre
karlar, rekryter och vargeringsmanskap hemförlofvades på
rotarna; äfven en del af befälet kvarstannade uti provinsen.
Fanorna däremot, som inte fått följa med i fält,
framskaffades nu och likaså en rik, silfverbesmidd
skarlakansfärgad musikmundering — en skänk af den forna chefen
hertig Fredrik. Man ämnade uppträda med storståtlig
pomp i hufvudstaden.
Afmarschen från Västerås företogs den 17 mars.
Vi utgjorde avantgardet. Nattkvarteret var Enköping, där
skrål och stoj ljödo ur hvarje koja, sedan den väl och
lyckligt blifvit fullproppad med inkvartering; ty man var
munter och högljudd vid revolutionsarmén, och hvad inte
naturen förmådde, det förmådde brännvinet, hvilket rann
i strömmar under alla tänkbara förevändningar. Till och
med officerarne skroderade tappert. När man hörde deras
käcka ton, hade man kunnat vänta mer lysande idrotter
än som vankats vid västra armén under kriget.
Ifrån Enköping gingo vi för att rasta en dag i trakten
af Grans gästgifvargård, hvarest öfverstelöjtnant
Adlersparre hade sitt högkvarter, och hos honom församlades
officerarne. Inte ringaste gêne egde rum i hans närvaro
— en omständighet, som riktigt passade till den rådande
friheten och jämnlikheten. Majoren och fänriken hade
lika öppen talan utan krus eller förbehåll.
Öfverläggningar förehades om korpsens bästa. Adlersparre förhöll
sig mycket passiv, de andra talade dess mera; ett par
gånger höjde han rösten, och hans ord gjorde slag i saken.
Ifrån Gran marscherades till Barkarby. På backen
utanför Tibble gästgifvargård kom Adlersparre ut att hälsa
vår förbitågande bataljon. Med en ren, stark och behaglig
stämma lät han höra sin lyckliga talförmåga. De få ord,
han yttrade, voro fullkomligt afpassade efter åhörarnes
fattning, och i förening med den mest nedlåtande
vänlighet förfelades inte den beräknade effekten. Soldaterna
förtjustes. De gåfvo luft åt sin tillfredsställelse i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
