Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef den inte mycket mödosam. Till de af gammalt
vanliga vakterna vid slottet, Norrmalms- och Södermalmstorg
samt tullarna kommo nu äfven två nya, vid Hötorget och
Adolf Fredriks torg — hvarför, kan jag alls inte säga, ty
hufvudstadens innevånare visade ej ringaste
motsträfvighet; man umgicks helt förtroligt med trupperna. Om
missnöje fanns, gömdes det åtminstone ganska försiktigt.
Man puttrade ej en gång öfver inkvarteringen, så
tryckande den än var för husegare, högst ovana vid detta onus.
Det yngre befälet, som föga intresserade sig för
politiken, hade således litet eller intet att göra. Vi skötte
vara nöjen och skötte dem med besked, ty aldrig fördes
väl ett värre rummellif. På pengar var heller ingen brist:
vi hade full fältaflöning, och den fordran, Västmanlands
regemente egde för finska fälttåget, utbetaltes efter
ankomsten till Stockholm, så att medel ej fattades att
tillfredsställa ungdomsdårskaperna. Svåraste afbrottet i
nöjena var den ofta påkommande exercisen, som bar sig
tämligen, så länge den hölls i staden; men när årstiden
medgaf dess förflyttning ut på Ladugårdsgärdet, måste
man vara där redan kl. 5 om morgnarna för att vandra
därute halfva förmiddagarna och komma hem alldeles
uttröttad. I alla fall hade man tid nog att slå dank eller
roa sig. — Vi västmanlänningar voro i föga beröring med
de andra officerskorpserna. Man betraktade oss såsom
utbölingar i den hedervärda värmländska falangen. Något
torde dock vår öfverlägsna ton ha bidragit till
isoleringen. Nog af, vi lefde för oss själfva såsom en särskild
familj, hade eget bord på ett värdshus vid
Norrmalmstorg, spelade biljard på eget, utsedt ställe och hade egen
logo på dramatiska spektaklet. Vi lefde glada dagar,
emedan alla kamraterna anstodo hvarandra, passade
tillsammans och voro muntra. De, hvars anhöriga bodde i
staden, förde kamraterna till dem, men i allmänhet
föredrogs värdshuslifvet framför sällskapslifvet; man var ej
mycket begifven på att andas den luft, som vankas i de
bildningens regioner, hvilka fått namn af fina världen.
Fria luften föll bättre på läppen. Promenader på gatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
