Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Adlersparre blef en matador bland de höga hönsen:
först öfverste, så statsråd och Gud vet inte hvad. Och
sedan högtidsoset omsider afdunstat, samt inga flera yttre
utmärkelser för honom eller hans corps voro att
uppsnappa, tyckte han ändteligen tiden inne att återvända
till sin post vid norska gränsen. Hela sällskapet aftågade
från Stockholm, med undantag af vår bataljon, såsom icke
tillhörande västra arméns guldgossar. Vi kvarblefvo ännu
några veckor att alternera om vaktgöringen med Svea
lifgardet och Lifregementets grenadierer. En annan
bestämmelse ämnades oss, ty man hade en plan å bane att
genom någon lysande krigsidrott utmärka epoken för den
nya regeringens besittningstagande af styrelserodret. —
I slutet af mars hade ryssarne narrat den i Torneå
kommenderande general Gripenberg att kapitulera med sina
7,000 finnar. Därefter hade de småningom intagit hela
Västerbotten; men som landet var fattigt, glest bebodt
och genomskuret af otaliga strömmar, hade deras
framryckande gått ganska säfligt. Vid slutet af sommaren
stodo de likväl söder om Umeå. Deras fördrifvande låg
särdeles om hjärtat, och en så briljant kupp borde inte
förfela att inge nationen förtroende för sin visa öfverhet.
En expedition af alla disponibla trupper samlades alltså
för att sjöledes afgå till Västerbottens befrielse. Man
väntade guld och gröna skogar af denna expedition, som
troligen också fått en annan utgång, om general
Adlercreutz fört befälet. Afund och intriger stängde honom
beklagligtvis därifrån.
Den 27 juli embarkerade var bataljon vid
Skeppsholmen på galärer och på samma eskader som Svea
lifgardet, inom hvilket ett myteri var nära att utbrista på
själfva embarkeringsstället. Gardisterna klagade öfver
uteblifven aflöning samt vägrade gå ombord. De morrade
obarmhärtigt. Några deras officerare, som ville stilla dem,
höllo de på att kasta i sjön. Oväsendet drefs till sådan
höjd, synnerligast på en af galärerna, att ett detachement
af vår bataljon måste rycka fram till galärens landgång
att hota med bajonettanfall alla, som ville lämna fartyget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
