Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erbarmligen ansatta. De senare återkommo knappast med
halfva bataljonerna ur elden, hvartill, utom anfallets
häftighet, en stor orsak låg i den omständigheten, att dessa
regementen, som, saknande utvägar till rekrytering,
emedan fransmännen innehade Pommern, värfvat ansenligt
bland ryska krigsfångarna och barbariskt nog fört dessa
mot egna landsmän. Naturligtvis stridde öfverlöparna
med förtviflans mod och stupade hellre än gåfvo sig
fångna i det ögonblick fienden omringat deras bataljoner.
Alla, som verkligen kommo i elden, fingo ock smaka dess
bitterhet i all sin vidd, då däremot andra, bataljonsvis
hopträngda bakom Säfvar, måste overksamma, med gevär
för fot, se sidokamrater digna under fientliga kulorna.
Reträtten företogs nu på fullt allvar till Djäkneboda.
Efter en stunds rast i närheten af Engelbrechtenska
regementet, som försvarade kanonerna vid bron, sattes vår
bataljon i marsch för att intaga filen i den retirerande
kolonnen. Många blesserade af alla regementen följde
med och hade ingen svårighet att undkomma, ty
reträtten skedde långsamt och gravitetiskt. Ryssarne voro
alldeles ur ståndsatta att förfölja: dagens ansträngningar
voro dem öfvermäktiga.
I hela armén rådde synbarligen en anda af
missbelåtenhet. Alla buro agg till generalen, såsom upphofvet
till drabbningens misslyckade utgång. Ingen fänrik fanns,
som icke tilltrodde sig att skickligare hafva fört
kommando öfver hären. Denna vresighet förminskades icke
af generalens gästfria artighet att under vägen öppna sina
kantiner och inbjuda alla förbitågande officerare att äta
med sig. Många vägrade rent ut att inställa sig vid det
på marken uppdukade bordet. Ja, hans eget regemente
(Södermanlands) puttrade halfhögt vid förbimarschen, och
en soldat stötte i vredesmod gevärskolfven med sådan
häftighet i jorden, att skottet gick löst.
Det lärer varit beslutadt att göra halt vid
Djäkneboda för att i därvarande pass afvakta fienden, och ryktet
därom cirkulerade redan. Desto större förtrytelse väcktes
därföre, då vi vid ankomsten dit, kl. omkring 10 på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
