Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina svårigheter, hvarföre vi med tacksamt sinne trampade
på en fastare grund. Läger uppslogs utanför staden, på
södra sidan, på så sätt att vi hade älfven emellan staden
och lägret; men som ryssarne gjort sig besvär att bygga
en bro, hvilken de ej i brådskan hunno alldeles förstöra,
ställdes den snart i det skick, att kommunikationen blef
öppen. Som expeditionen var frikostigt utredd med
trosstillbehör, var tillgången på tält tillräcklig, och
ofördröjligen kläddes åkrarna söder om staden med våra hvita,
spetsiga bostäder, rangerade i symmetrisk ordning.
Norra armén hade ryckt efter ryssarne, fast högst
långsamt, emedan alla broar öfver de otaliga strömdragen
blifvit mer eller mindre fördärfvade. Kustarmén däremot
förnötte tiden i overksamhet. Den hyste alltför många
högdjur i sitt sköte, att icke dessa herrars prerogativ att
lättjas skulle utsträckas till hela sällskapet. Väderleken
var ännu dräglig, och tillförseln i lägret bra nog liflig, så
att vi lefde rätt sorgfria dagar. En af Jönköpings
jägarofficerare hade dött af sina blessyrer. Han begrafdes nu
med militärisk pomp och ståt, och som tillgången på
fluidum var rätt försvarlig, försummades inte att göra
begrafningen så fuktig som möjligt. Också räckte den
ett par dagar, utan särdeles stor bedröfvelse, ty oaktadt
den aflidne varit afhållen som en bra kamrat, hade döden
kvitterat räkningen. Det går så i krig. Man är så osäker
om sin sista stund, att vanan vid denna föreställning
förslöar känslan för andras bortgång.
I staden Umeå var inte mycket att hämta, hvarken
för skådelusten eller för insiktsbegäret. Staden är
tämligen lumpen, liten och illa byggd på norra sidan älfven,
husen oansenliga, ja själfva kyrkan af bara trä.
Stadsboarna, utledsna vid krigshändelserna, hade gärna sett
all militär för tusan pocker, ehuru de i sina kassor
koncentrerade den mängd silfverrublar ryssarnes vistande i
orten satt i omlopp, till en ringa försoning för allt det
elände, deras visit för öfrigt föranledt. Lifligt var det nog
i staden. Det höga generalitetet residerade där — det
förstås. Själfva öfveramiralen Puke hade lämnat flottan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
