Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket glesnat lederna, att återstoden inte utgjorde
hälften af regementets gamla stam, eller 600 man, utom de
nummer, som rekryterat detta år, och hvilka karlar såsom
oexercerade lämnades hemma på rotarna vid afmarschen
till Stockholm. Af officerarne hade två blifvit dödskjutna,
tre döda af sjukdom, 2 tillfångatagna och 5 togo afsked
för blessyrer eller sjukdom. — För min del hade jag lärt
känna hvad kriget innebär. Minnet af några ärorika
drabbningar, en tapperhetsmedalj och en orubblig tillgifvenhet
för mitt stånd voro skörden af dessa mina första steg på
en bana, hvarefter jag högeligen längtat, och som nu
blifvit mig än mera kär genom den erfarenhet jag
förvärfvat.
Kriget var förbi. Freden i Fredrikshamn den 17
september ändade alla fientligheter med ryssarne, ehuru
Sverige måste köpa lugnet med den svåra uppoffringen
af Finland, som i sex århundraden utgjort en viktig
beståndsdel af riket. Detta krig — bedröfligt i åminnelse,
då man betraktar dess politiska följder — skall ändå
ärorikt fylla några blad i svenska krigshistorien, då man
betraktar de bragder det framkallade. De svårigheter,
med hvilka finska hären hade att kämpa, den lilla skaran,
de segrar den vann, innan den slutligen öfvermannades,
allt detta har i Sverige vunnit ett så allmänt och så varmt
deltagande, att ingen lärer läsa berättelsen därom utan
att beklaga det hårda öde, som väntade de käcka
finnarne, hvilka måste bära träldomsoket, emedan den
regering, för hvilken de kämpat, blödt, umburit och försakat,
så illa understödde deras bemödanden och på sistone så
nesligt afskedade den lilla, hopsmälta öfverlefvan af finska
trupper — två svaga bataljoner. Hvad hade det väl kostat
ständerna att anslå medel till dessa bataljoners underhåll,
de, som annars äro så frikostiga på statsanslag! Och på
köpet ett statsanslag, som ärligen minskats, hvilket
minsann inte vanligtvis inträffar! Dessa människor ville inte
bli ryssar, de begärde bröd för sina återstående dagar,
och särdeles många kunde väl inte de bli, tack vare
krigsstrapatser och blessyrer. Denna otacksamhet mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
