Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fara: han vågade knapt att qvarblifva längre i
Finland och träffade anstalter för att, så fort som
möjligt, kunna gå öfver till Sverige. Ryska armeéns
styrka blef uppgifven till 150,000 man: Gustafs
trupper voro icke starka nog till motstånd, och ingen
fästning gafs i landet, dit han med säkerhet kunde
draga sig tillbaka. För en resa till sjöss satte
vintern oöfvervinneliga svårigheter; han beslöf derföre
att vända tillbaka på norra vägen längs Bottniska
viken, i hvilken afsigt han ock befalte ståthållarne uti
dessa trakter, att, likväl i största tysthet, träffa alla
anstalter dertill. Men de funno denna resa så väl för
den dåliga vägen, som för de många elfvarne och
bristen på lifsmedel, alldeles ogörlig. Lyckligtvis
förstodo Ryssarne icke att begagna sina första framsteg
och Svenskarnes bestörtning; de blefvo sitt gamla
handlingssätt trogna. Så snart de gjort infall uti en trakt
och alldeles utplundrat densamma, vände de åter
tillbaka, för att på ett annat ställe förnya samma
förhärjningar; vid den ringaste anledning blefvo de
gripna likasom af en panisk förskräckelse.
Besättningen i Wiborg lät åka hö från ladugården till
slottet: bullret af de många vagnarne på en trädbrygga
ledde Ryssarne på den förmodan, att en förstärkning
vore i antågande: förskräckte upphäfde de i största
hast belägringen. Gustaf gjorde i Sverige
fruktansvärda rustningar; tillika uppbjöd han alla krafter, att
skaffa landet en rik tillförsel; rytteri var honom
hufvudsakligen af nöden; utan 30,000 man och deribland
6 a 8,000 ryttare, trodde han sig ingenting kunna
uträtta. De Finska bönderna felades vapen. En del,
Sluteligen ledsne vid kriget, försålde de medbragta
lifsmedlen och begåfvo sig till sina hem; andra tvang
hungern att gå derifrån, och af nöd plundrade de
lika så förfärligt som fienden. Gustaf kunde alldeles
icke finna sig i Finnarnes karakter; han varnade sin
son Johan att icke alltför mycket förlita sig på dem.
"De Finska bönderna," skref han, "hafva et ganska
underligt och ostadigt sinne, så att när man skall
bruke dem i sådane motto som nu sker emot
fienderne, hafva de ingen hörsamhet med sig; utan när
man vill hafve dem dit som behöfves emot fienderne,
pläga de begynne ett perlemente emot sine egne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
