Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast de 4 hamnarne Torneå, Uleå, Kemi och Jjo
beökas. Ulfsby- (Björneborg) och Raumo-borgarenas
handel blef äfven inskränkt till de fyra nyssnämnde
hamnarne,. samt till Åbo och Stockholm; äfven
de Finnar, som förfärdigade trädkärl [1], fingo icke
söka någon utländsk marknadsplats till försäljning af
sina varor [2]. Konungen hade för afsigt, att mera
afsöndra ifrån hvarandra de åtskilliga näringsgrenarne,
på det hvar och en serskildt måtte derigenom bedrifvas
på ett bättre och lättare sätt. Han förbjöd de Finska
bönderna, presterna och andra tjenstemän, att befatta
sig med skeppsfart och handel; ty dessa näringsgrenar
skulle uteslutande vara städerna förbehållna. Äfven
blef det kuståboerna i södra Österbotten nekadt, att
drifva handel i norra trakterna, der de plägade handla
äfven med Ryssarne: de skulle hädanefter nära sig
af fiskfångst och åkerbruk, samt öfvergifva
handelsresor[3]. Skjälfångsten var hufvudsakligen för
Österbotten en betydande handelsgren, hvilken ock Gustaf
tog i sitt synnerliga hägn. Han tillstod sjelf, det han vid
sin ankomst till Finland fann många brister och släta
inrättningar, som tarfvade förbättring; i synnerhet
ledo undersåtarne ett förskräckligt förtryck af
kronans tjenstemän, hvilka äfven på sina privat- och
lustresor fordrade fritt underhåll. För att göra slut på
ett dylikt oväsende, befalte han, att vid alla
landsvägar gästgifvargårdar skulle anläggas: voro hans
tjenstemän stadde på resor i offentliga angelägenheter,
skulle de få fri undfägnad och förses med hästar;
men reste de i privata ärender, måste de betala för
sig[4]. Uti fördelarne af den aktiva handel, hvilken
han ville grunda i sitt rike, skulle äfven Finland taga
del: han hade hufvudsakligen den tankan, att göra
denna provins till stapelplats för den Ryska handeln,
Wiborgs borgare voro för mycket oförmögna, att
begagna de fördelar, som Nowgorods och Pleskows
fall syntes låfva dem. Till medelpunkt bestämde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
