Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Någorlunda var lugnet återstäldt; men
Sigismunds angelägenheter ledo en våldsam stöt genom
Flemmings plötsliga död, hvilken efter sagan blef
förtrollad, men sannolikt förgiftad. I hans ställe blef
Arvid Eriksson Stålarm förordnad till
ståthållare. Carl uppfordrade denne, att förena sig med
honom; men äfven der voro hans föreställningar
fruktlösa. Han beslöt alltså, att i egen person gå öfver
till Finland, der han visste att en del af besättningen
i Åbo var honom hemligt tillgifven. Han fann väl i
början något motstånd; men den nya ståthållaren drog
sig snart inåt landet. Slottet Åbo gaf sig till Hertigen,
hvilken sedan han bemägtigat sig de härvarande
skeppen och artilleriet, återvände till Sverige, samt förde
tillika med sig många personer af begge könen, ibland
andra Flemmings maka. Sydfinnarne, hvilka
förmodligen för deras granskap med Lifland och Estland,
alltid mera hade varit på Sigismunds sida, grepo
efter Carls aftåg till vapen och intogo åter Åbo under
Stålarms anförande. Finnarne förklarade, att de
icke kunde taga någon del i Sveriges klagomål öfver
Sigismunds öfverträdande af lagarne, och vågade till
och med att afråda hertigen ifrån hans egenmägtiga
steg. Carl blef derigenom uppretad till ännu större
vrede, och beskylde dem för högförräderi och otrohet.
Undertiden sökte Stålarm att sammanbringa den
möjligaste största här till konungens tjenst; 3000 man
blefvo inskeppade och nådde lyckligen hamnen
Gröneborg i Uppland; men Sigismund stod ännu i
södra Sverige, förlorande tiden med fruktlösa
underhandlingar. Förgäfves hoppades de på understöd; det
felades dem befäl. Upplands allmoge blef i största
skyndsamhet uppbådad, och, med några theologiska
professorer från Upsala i spetsen, den katholska
konungens arffiender, skyndade de emot Finnarne,
hvilka tillika på sjösidan blefvo anfallne af Hertigens
flotta. FÖr dem fanns ingen annan räddning än
flygten; en del tillfångatogs på Åland, de öfrige
uppnådde lyckligen sin fädernekust.
Sigismund insåg ändtligen, att han i Sverige
ingenting skulle uträtta emot sin farbroders äregiriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
