Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriftligen om sitt beslut, och uppmanade dem att
följa deras exempel: de hade genom den långa fejden
med Ryssland lidit allramest, och årsväxten hade
varit dålig, men likväl drogo de icke i betänkande att
uppoffra allt för fäderneslandets väl.
Den 27 Febr. år 1617 blef ändtligen i byn
Stolbova fred sluten emellan Sverige och Ryssland. Det
förra erkände Zar Michael Romanoff samt
utrymde de egentligen Ryska landskaperna, som det
hade besatt; deremot blef Ingermanland (Iwangorod,
Jama, Koporie och Nföteborg) med de dertill hörande
landskaperna för alltid afträdt; länet Kexholm (Ryska
Karelen), hvilket Wasilij Iwanowitsch afträdt till Carl
IX, skulle anses såsom ett Svenska kronan beständigt
underlydande landskap, och gränsen för den afträdda
landsträckan genom en kommission närmare
bestämmas. Emellan begge rikena aftalades en fri handel;
Svenska köpmän skulle få hafva nederlag i Nowgorod,
Moskwa och Pleskow, samt i sina hus fri
religionsöfning; samma rättighet erhöllo Ryssarne i Stockholm,
Revel och Wiborg. För Finland var denna fred
beledsagad med vigtiga fördelar; Ryska och Svenska
rikenas förhållanden blefvo bestämda, och de
vilkorliga våldsamheter upphörde, hvilka så ofta blifvit
föröfvade på gränsorna. Riksgränsen blef aflägsnad, samt
erbjöd icke mera så lätta anfallspunkter; med större
lugn kunde nu invånarne se emot kommande fejder;
ty Nöteborg och Kexholm voro i synnerhet, såsom
konungen sjelf uttryckte sig, att anse som
förträffliga förmurar. Emellertid kunde Ryssen högst
ogerna besluta sig till detta afträdande, och Svenskarne
fruktade, att han skulle tillgripa det första tillfälle,
att åter eröfra dem. Då sedermera, vid det med
förnyad häftighet utbrustna Polska kriget, Polackarnes
vapen i början hade lycklig framgång, blefvo
besättningarne i Finland förstärkta, troppar hållna i
beredskap och pålagorna till soldaternas sold indrifna med
större stränghet. Gränsorna kunde ännu icke år 1618
blifva reglerade, emedan Ryssarne gjorde allehanda
svårigheter; de vägrade att afträda några byar,
hvilka från ålder hade hört till Kexholm; Gustaf ville
icke förlora dem; emedan, ehuruväl deras afkastning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
