Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ära och ärofulla embeten. For att undgå
utskrifningen, begåfvo sig många ogifta manspersoner ifrån
Finland till Sverige, der de allestädes uppehöllo sig i
skogarne, dels såsom drängar, dels under före
vändning att uppodla torpställen. Med denna oordning
borde man icke längre se genom fingrarne:
öfverlöparne blefvo erinrade, att åter begifva sig till sina
hem: dock skulle arbetsfolk om hösten få komma
öfver till tröskningen, för att om våren återvända
tillbaka med den förtjenta spanmålen. Denna förordning
gälde dock icke de Finska kolonister, hvilka
hitflyttat i afsigt att uppodla ödetrakter [1].
Genom Brahe’s ifver blef det nya lärosätet i
Åbo invigdt den 15 Juli 1640. För hela landet,
öfver hvilket från denna sol upplysningens
vederqvickande strålar skulle utgjuta sig, var det en
högtidsdag, hvilken öfverallt firades med fröjd och gudliga
andaktsöfningar. Sjelfva invigningen skedde med ett
högtidligt tåg ifrån slottet till kyrkan, med tal, o. s.
v. och slutades med en präktig måltid. Tredje dagen
uppfördes ett skådespel, kalladt Studenterna,
under Historie- och Politices professoren Wexionii
ledning. Dessa öfningar funno utomordentligt bifall
och blefvo sedermera ganska ofta förnyade; men
redan titeln på styckena vitnade om författarens och
tidehvarfvets smaklöshet: t. ex. Jacob Chronanders
Surge, eller flijt och oflitighetz skodespel. Hans
lustspel innehöllo åtskilliga lustiga samtal och
omdömen, öfver äkta ståndet och äkta makar; Erik
Kolmodins genesis ætherea eller Jesu Christi
födelse, uthi en enfaldigh Comoedia fattat; o. s.
v. [2]. Vid dessa representationer spelades
hufvudrolerna oftast utaf narrar, dem de förnäma höllo sig
efter då varande tids seder [3]. Presterskapet fann
dem ock snart anstötliga, de sökte att afskaffa dem
och utan konsistorii tillåtelse skulle icke mera någon
komedi få uppföras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
