Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, men de flesta voro för den strängare domen,
och ibland dem äfven biskopen, hvilken dock vid
åtskilliga tillfällen hade gifvit prof af ett friare och
ädlare tänkesätt. Han sjelf bevisade med flera
grunder vissheten af detta faktum: ibland annat äfven
derigenom, att studenten inom kort tid hade gjort
utomordentliga framsteg, och icke blott öfverträffat
sina kamrater, utan äfven sina lärare, samt att han
till och med hade lärt en annan student, som förut
varit ganska okunnig, att skrifva tvenne felfria
latinska bref. Domen blef verkligen fäld; men fore
dess verkställande inlemnad till stadfästelse åt
akademiens kansler, riksdrotset Pehr Brahe, hvilken
naturligtvis förklarade den för ogiltig, samt hela
händelsen för en skandal för akademien. Han fann,
att studenten hade af enfaldighet berömt sig öfver
ting, som voro utöfver hans krafter, och ansåg honom
tillräckligen straffad genom sin hittills varande arrest,
och befalte derföre, att åter insätta honom i sina
rättigheter. Till slut yttrade han:,"det finnes tillräckliga
exempel för hand, huru man i Finland har måst
bemöda sig med sådana fall, hvilket dock vid dagsljuset
icke har varit annat än fåfänga, och med mången,
oskyldig har man af sådan presumtion spelt rätt illa:
och emedan man gör så stort väsende af en liten
obetydlighet, blir ryktet allt större och af småsaker blir
stort allarm." Så blef den arma studenten räddad,
hvilken stod i fara att blifva ett offer för sin flit [1]. Emot
alla vidskepliga bruk ifrades strängt; men folket
hade ännu alltid en stor fordom för desamma. En
bonde förklarade sig vara innehafvare af åtskilliga
underbara och öfvernaturliga krafter (år 1660); de
sjuka vände sig till honom, han utgaf dem för
besatta och försäkrade att kunna utdrifva djefvulen.
En annan, som hade kastat i floden en besparad
julbulla, för att förskaffa sig en riklig fiskfångst, måste
betala ansenliga böter. Äfven sörjdes med nit för
hvad man då ansåg vara anständigt. En bondgosse
blef t. ex, dömd till kyrkoplikt, för det att han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
