Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Folket var tvunget, att bruka skadliga eller otjenliga
ting till näring: bark af träd utan tillsats af säd,
bröd af sådor, halm och rötterna af Missne (Calla
palustris, på Finska Wehka) jemte åtskilliga grässlag,
syra, nässlor, o. a. d. voro de vanliga näringsmedlen.
Lycklig den som hade att tillblanda något litet så
kalladt stampmjöl, af toma och uttröskade rågax. Det
kostade möda, att gifva det af dessa beståndsdelar
beredda brödet någon fasthet, eller att i ugnen
bevara det för förbränning. Många sökte att stilla sin
hunger med köttet af slagtade hästar och hundar,
med stekta hudar, med kadavret af störtade djur: ja
på några orter åto föräldrarne sina barns lik, hvilka
förr än de fallit ett offer för hungersnöden, och
barnen gnagade i förtviflan på sina föräldrars döda
kroppar. Den försmäktande hade ingen annan läskdryck
an vatten. Visserligen lyckades det många, att genom
dessa medel uppehålla ett svagt och uselt lif; men
deras krafter aftogo så, att de knapt kunde gå,
mycket mindre sköta sina göromål. Lika skuggbilder
rag-lade menniskorna fram, och mången blef helt plötsligt
i sitt hus, i kyrkan, på landsvägen ett hastigt rof för
döden. Kroppen svälde merändels upp och blef så
styf, att den med stor möda kunde röras; köttet
försvann, blott hud och ben blefvo öfriga, en mörk,
nästan svart färg betäckte ansigtet. Det var omöjligt att
känna igen en gammal vän, som man på någon tid
icke hade sett. Om svullnaden och styfheten i
lemmarne öfvervanns, kunde den lidande hoppas att
rädda lifvet. Dertill sällade sig naturligtvis äfven
farsoter, hvilka fullkomnade förhärjningen. Man räknar,
att allena ifrån Michaeli 1696 till midsommar 1697
omkring 60,370 personer omkommit i Åbo stift.
Antalet af döda och födda stod dervid i ett högst
oproportionerligt förhållande; i kyrksocken Ruowesi dogo
t. ex. 1,017 menniskor och 21 blefvo födda; i Kangasala
dogo 1,304 och 49 blefvo födda: och sålunda
öfverallt. Blott i Nyland och Tavastehus län hade 857
hemman blifvit öde, af hvilka 130 nyligen voro upptagna [1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
