Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förstorings-planer föranledde honom att draga
svärdet mot en furste, kom önskade ingenting annat än
fred, som älskade dess njutningar och hos hvilken
blott hat och förbittring utvecklade det krigiska sinne,
hvilket sedermera alldrig lemnade honom, f de
första åren af den stora striden, då lyckan flög framför
de Svenska härarne, herrskade ännu lugn på Finlands
gränsor. De Svenska befalhafvarne Maidel,
Armfelt, Delvig och andre, visste att med en obetydlig
styrka afhålla Ryssarne från. alla större företag,
ehuruväl desse ibland gjorde landstigningar på kusterna
af Finska viken, plundrade och afbrände Borgå 1708
och med den Svenska galèrflottan ofta inläto sig i
fäktningar, hvilka ingenting afgjorde: deremot företogo
äfven Svenskarne, än med större än med ringare
framgång, ströfverier inpå fiendens område. Det
ringa antal af trupper, som betäckte Finlands gränsor,
hade väl väckt hos Zaren den tankan, att göra ett
försök på denna provins, och i Oktob. 1706 drog han
med en här af 20,000 man, samt en stor skara af
lätta trupper för Wiborg, hvilket, sedan det icke
mera var den enda gränsfästningen, var temmeligen
förfallet och dåligt besatt: men befälhafvarne, lifvade af
pligtens och ärans känsla, visade att genom mod och
beslutsamhet äfven en i sig sjelf svag ort kan
försvaras med få hjelpmedel; och då denna afsigt, att
bemägtiga sig Wiborg genom öfverraskning, slog felt
för Zaren, nödgade honom brist till aftåg. Till
gränsornas säkerhet och försvar blefvo invånarne äfven
från norra delen uppbådade. — Så lyckligt också
Carl krigade, var dock framgången ytterst känbar
för hans rike; de oupphörliga utskrifningarne
försvagade folkmängden, handeln och näringarne förföllo,
förmögenheten förminskades genom svåra
kontributioner, hvilka till större delen skickades efter trupperna
och förtärdes utom landet. Alla stånd, de högsta så
väl som de lägsta, måste anstränga sina yttersta
krafter, för att uppbringa de summor, dem kriget och dess
behofver uppslukade.
Sedan Sveriges magt var bruten på Ukräns
slätter, och konungen uppehöll sig i Bender, för att
förmå Osmanerna till ett kraftigt deltagande i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
