Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
freden skulle förnämligast sörjas for deras lands
bästa. Finnarne blefvo uppmuntrade genom dessa
understöd; den lycka, hvarmed deras försök emot
strödda Ryska partier voro åtföljda, upplifvade deras mod:
deras förbittring var så stor, att äfven de visade
ingen skonsamhet emot en omensklig fiende. Hos
den stora hopen var den öfvertygelsen allmän, att
återeröfringen af Wiborg skalle vara ganska lätt.
General Nieroth, åt hvilken konungen hade
anförtrott öfverbefälet i Finland, ryckte också verkligen
för staden och inneslöt den; men bristen på artilleri
och lifsmedel samt böndernas otålighet, hvilka ilade
derifrån till sina hem, nödgade honom att draga sig
tillbaka i vinterqvarter; deremot tågade den
verksamme Armfelt till Karelen och försåg fästningen
Nyslott med de behof, som felades den. År 1712 förflöt
temmeligen lugnt. Nieroth dog, försvagad af ålder
och mödor, och general Lybecker blef i hans
ställe utnämnd till öfverbefälhafvare. Ryssarne hade
länge hotat med ett infall; för att afböja detta,
sammandrog Lybecker sin armé till Kymmene vid Högfors;
en major af Österbottens regemente gick öfver till
fienden samt förrådde Svenskarnes ställning och
förehafvande. Generalen blef derigenom förmådd till
återtåg och lägrade sig vid Hirvikoski, för att bättre
koncentrera sin styrka. Ryssarne ryckte med hela sin
magt emot honom, Svenskarne veko, för att på en
slätt erbjuda honom en allmän slagtning: men de
förre förföljde dem icke, utan gingo tillbaka till
Wiborg, förmodligen emedan det felades dem foder och
lifsmedel: deremot gjorde Svenskarne ett lyckligt
ströftåg ända till Karelen och Ingermanland. — I de
nordligaste kyrksocknarne vid Ryska gränsen skulle,
i kraft af en gammal öfverenskommelse, äfven under
ett krig inga fiendtligheter få utöfvas: invånarne
hade derföre också betalt en liten skyddspenning till
Ryssland. Ryska köpmän besökte ännu år 1711
marknaden i Kajana; de afsatte åtskilliga varor, men till det
kläde som de förde med sig, funno de inga köpare
och lemnade det derföre qvar derstädes till.
nästkommande marknad. De Svenska tullbetjenterna
konfiskerade följande året denna vara, emedan den icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
