Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gångor rymt från Ryska fångenskapen, hade den
afigten, att spränga slottet i luften, för att icke åter
falla i deras händer: men de många flyktingarnes
böner bragte honom från detta förtviflade beslut.
Ändteligen tvang honom hungern att gifva sig.
Garnisonen låfvades fritt aftåg, och flyktingarne fingo
försäkran om en ostörd besittning af deras egendom, samt
att obehindradt återvända till sina hemorter; men
general Tschekin, förbittrad öfver det motstånd,
som han hade funnit vid murarne af Kajaneborg,
ville låta nedhugga dem alla. Endast öfverste
Mannsteins föreställningar, hvilken spände af sig sin värja
och hotade att lemna den Ryska tjensten, om han
skulle handla så trolöst och äreförgätet, bevekte
honom att uppgifva sin föresats. Likväl blefvo de
uttågande plundrade och bortförda halfnakne i den
strängaste köld : de gamla blefvo nedergjorda, barn slitna
från sina anförvandter, vänner och slägtingar sågo
hvarandra för sidsta gången. Hela länet förhärjades;
icke mera än 5 hus blefvo öfriga.
Ryssarne, i besittning af hela Finland ända upp
till de nordligaste trakter, hade nu att kämpa endast
med partigångare, hvilka, gynnade af landets
beskaffenhet, ofta utförde äfven så lyckliga som djerfva
företag. Men detta gjorde blott invånarnes öde ännu
olyckligare, emedan de gårdsägare, som antingen
tvungna eller frivilligt hade härbergerat dem, blefvo
förskräckligt derföre straffade. Efter Svenska
krigshärens återkomst från Norrige, ströfvade en liten
korps ända till norra Österbotten och utskickade sina
poster till Uleåborg. En Kossack-kapten skickades
emot dem; han sjelf föll af hästen, hans folk höll
honom för död och tog till flykten. Han dolde sig
emellertid i en skog, och genom böndernas hjelp blef
han lyckligen bragt till sin trupp. Peter, antingen
han trodde, att invånarne underhöllo ett godt förstånd
med Svenskarne, eller att han ville på det möjligaste
försvåra dessas infall i Södra Finland, befalte att åter
eröfra Uleåborg och utan all skonsamhet förhärja
landet. Den käcke Kossacken, ihågkommande den hjelp,
som bönderna hade bevisat honom, ilade sjelf till
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
