Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maten någon smak. Ryska marketentare sålde salt
skedtals till ett omåttligt pris. Finnarne lärde
ändtligen af Ryssarne konsten att på flacka strandtrakter
gräfva brunnar, och af det derur tagne vattnet
bereda salt, hvilket, oaktadt en bitter bismak, dock
någorlunda afhjelpte nöden. För att få en ko eller stut,
skydde de icke de besvärligaste resor ända till
Karelen och ännu längre. Slutligen blefvo ännu dertill, år
1721 vid truppernas uppbrott, alla hästar i landet
utskrifna för trossen, hvarigenom bonden blef alldeles
beröfvad sina dragkreatur; mången var tvungen, att
med egna händer släpa sin kontributions-spanmål, hö,
halm, o. s. v. till den bestämda orten, 12 — 15 mils
väg. All handel låg under: ett Holländskt skepp,
hvilket kom år 1721 med allehanda varor till Österbotten,
fick afsätta högst obetydligt, så stort också behofvet var,
emedan det felades penningar; och det kunde icke
heller inhandla mer än 30 tunnor tjära. Landets
vildhet röjde sig äfven i vargarnes utomordentliga
förökande; deras djerfhet tilltog, och de skydde icke att
anfalla menniskor, hvilka i stort antal blefvo
sönderrifna af dessa omkringstrykande rofdjur. Om dagen
visade de sig likaså oförskräckta som om natten; de
lurade utanför fönster och dörrar på rof, och blott
sommaren gaf någon fred för deras farliga besök.
Den bästa delen af folkmängden, som ännu var
öfrig, fördes ur landet. Åren 1716 och 1717
blefvo hela familjer, män och qvinnor, med våld
transporterade till Ryssland och Lifland, för att på de
adeliga godsen tjena som lifegna: blott ganska få af
dessa olycklige vände tillbaka efter freden.
Generalguvernören Douglas, fordom Svensk undersåte, men
hvilken hade gått öfver till Ryssarne, råkade
påskhelgen 1719, vid ett af honom anstäldt kalas, i strid
med en förnäm officer och dödade honom: han blef
dömd till döden, men Zaren förvandlade straffet till
fästningsarbete. Emot slutet af samma år träffade
Peter honom vid en kärra och frågade, huru hans
läge behagade honom? Han erbjöd sig att gifva
några hundra man i sitt ställe. Zaren svarade: "det
gifvas bofvar nog, som dertill äro dugliga: mera har jag
friska och sunda soldater af nöden". Douglas låfvade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
