Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 17 Juli möttes, vid höjden af Hogland,
Svenska och Ryska stora flottorna, under hertig Carl
och amiralen Greigh. Styrkan på hvardera sidan
var ungefär lika, äfvensom förlusten blef det,
hvarföre ock de begge stridande delarne tillegnade sig
segern, hvilken i alla händelser ej blef afgörande.
Smärre fäktningar föreföllo emellertid längs hela
gränsen, såsom vid Kärnäkoski den 21 Juli. — Alla
förberedelser till ett anfall mot Fredrikshamn voro
redan färdige. General-löjtnanten, friherre v. Siegroth
skulle med 6000 man landstiga på "Wiborgska sidan
om staden, och derifrån angripa densamma i
förening med den från Finska gränsen antågande hären.
Landstigningen verkstäldes den 3 Augusti, och
trupperna framträngde till ½ mil nära nämnde ort, då de,
följande dagen, erhöllo befallning att återgå om bord.
Ett antal Finska befälhafvare, missnöjde både med
kriget och konungens utvidgade magt, ansågo tiden vara
inne att sätta ett mål för hans icke grundlagsenliga
åtgärder, samt inledde ett myteri inom krigshären.
Officerare af lägre grader Öfvertygade man, att de
icke blott voro berättigade utan ock af sin ed
forbundne till att hämma regentens egenmägtiga steg.
Brist på belägrings artilleri, proviant och andra
förnödenheter underlättade bemödandet att väcka
gensträfvighet hos soldaten, och då konungen, ofvannämnde
dag, skulle anfalla Fredrikshamn, nekade befälhafvare
och soldater att tåga längre fram inpå en fiendes
område, hvars fredliga tänkesätt man foregaf sig känna,
och hvilken icke angripit fäderneslandet, samt
fordrade att blifva återförde inom egna gränsor. Af sådan
anledning erhöll Siegrothska fördelningen befallning
att återvända till sina skepp.
Öfverraskad af en så alldeles oväntad händelse,
förlorade konungen sin vanliga rådighet. Han var
afbruten midt i loppet af högst sannolika segrar, då icke
blott Fredrikshamn var färdigt att öppna portarne,
utan ock hela landet intill Petersburg befanns nästan
utan försvar. Samtida och i fälttåget deltagande
personer intyga, att i fall konungen genast anbefalt
arrestering af hufvudmännen för sammansvärjningen, samt
upplyst de lägre officerarne huru man sökt missleda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
