Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi och innevånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycken ved och torrvedsstickor (pertor), som
dagligen behöfves i den mörka hyddan 2) Den, i
förhållande till landets storlek, ringa folkmängden,
isynnerhet i de inre och öfre trakterna. Landet är
derföre ännu ringa uppodladt, emot hvad det kunde
vara; men dess odling stiger med alla år. Hvarje
hemmansägare har dels för afståndets skull och dels
för dålig väg, till större och väl underhållna qvarnar,
en egen liten väder- eller vattenqvarn, hvarpå hvarje
tunna säd kostar honom i malning dubbelt så mycket,
som om han skickade den till en ordentlig qvarn;
inrättningen, reparationen och uppsigten, som dessa
dåliga Finska qvarnar erfordra, röfva från andra arbeten
tid och armar. Sällan tager dock bonden numera sin
tillflykt till handqvarnen. Så går det honom i allt
allt annat: allt skall han sjelf producera, förädla och
sätta i brukbart stånd. Skräddare, skomakare och
smeder hafva väl redan blifvit mera allmänna; men
i aflägsnare landsorter är han dock ofta nödsakad att,
i brist på dessa handtverkare sjelf verkställa deras
arbeten. Så obetydliga hans utgifter också må vara,
äro de dock ganska tryckande, emedan det felas
honom allt tillfälle till penningeförtjenst; hans närmaste
grannar idka utan åtskillnad samma handtering,
producera samma varor och hafva samma behofver: det
är således icke tillfälle till någon byteshandel. 3)
Besvärligheten att afsätta sina varor, hvilken qväfver all
lust att producera mera, än som erfordras till eget
behof. Oaktadt landet är uppfyldt med floder och
sjöar, lemna de sällan, i de nordliga och nordostliga
orterna någon gemenskap med städerna, emedan
forsar och vattufall afbryta gemenskapen. Afståndet till
städerna är dessutom så stort, att till resorna dit,
hvilka måste företagas om vintern, ofta åtgå 2 — 5
veckor, och der vägarne äro dåliga, ännu mera tid:
en fora består till det högsta af 3 tunnor. Också
anträdas sådana resor icke egentligen för att afsätta
ett öfverflöd af egna produkter, såsom det sker i
länder, der en liflig omsättning äger rum, utan af
nödtvång, för att erhålla salt, jemte andra
stadsmannavaror, samt penningar till krono-utskylder. I aflägsnare
trakter har derföre spanmålen ofta ett ringare värde: man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
