Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi och innevånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika många frågor. Derpå aflägsnade sig häxmästaren
och igenläste dörren; men återvände efter någon tids
förlopp och gjorde, naturligtvis med förändrad röst,
de förutsagde frågorna. Sedan den förmodade anden
fått tillräcklig tid att aflägsna sig, återvände
trollkarlen, samt mätte med armarne tre famnar längs yttre
väggen, så att han vid sidsta famn-matningen
stadnade framför dörren. Här hörjade han sjelf läsa sina
trollsånger, steg allt högre i sin ifver (Haltiassa), till
dess dörren vid hans skrik och stampning hastigt slog
upp. Derifrån affördes patienten till skogen; en
växande rönn blef klufven på midten Och den
hjelpbehöfvande tre gångor trädd genom öppningen, hvarefter
trädet åter blef hopbundet, för att icke dö ut.
Slutligen skedde badning, uti en i hemlighet af häxmästaren
sjelf eldad badstuga. Alla företag beledsagades med
uppläsning af trollsånger; men trolleriet, denna gång
användt på skefva ögon, hade ingen verkan [1]. Det
omtalas att de Finska häxmästarne fordom plägade råka i
ett tillstånd af enthusiasm och dvala, eller genom
vissa medel försätta sig deruti, hvarur de icke en gång
med eld kunnat väckas; under denna tid skall deras
själ sväfva omkring och utforska förborgade ting,
hvilka hon vid sin återkomst Upptäcker. – Det
förtjenar att undersökas, hvarföre dessa vidskepliga
åsigter och föreställningar äro så lika hos högsta nordens
folkslag; Finnarnes trollkarlar, Tatarernas Schamaner,
Grönländarnes Angekoks, o. s. v. förfara alldeles på
samma sätt.
Konsten att göra sig säker mot skott, gift,
ormbett, häxeri, o. s. v. samt att bevara boskapen,
kallas Lumous. Sina hus tro Finnarne sig kunna trygga
genom en åskvigge, och sina resslädar genom
menniskoben; i processer anse de sig för stora,
oöfvervinnerliga advokater, om de bära hos sig serpentin sten,
små porslins snäckor, lårben af en groda och dylikt.
Det gifves äfven ibland dem dagväljare, hvilka
utmärka vissa dagar såsom olyckliga, på hvilka man
måste akta sig att företaga det eller det
göromålet. — Finnarne hafva af Svenskarne och Ryssarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
