Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi och innevånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och på det dessa om sommaren i god tid måtte
komma hem, går man tidigt till sängs. Samma afton
ätas svinfötter kokade till så kallad sylta, hvarvid
alla ben högst noggrannt samlas och bäras under
offergranen (Uhri-kuusen luokse). Detsamma förnyas
Allhelgondags afton. — På Olofsdagen får ingen
sysselsätta sig med höbergning; ty björnen skadar dens
boskap, som på denna dag vidrör höet. Man slagtar då
äfven ett sedan våren oklippt lamm, och vid dess
inbärande stänker man med al- och tallqvistar vatten
öfver tröskeln. Innan man börjar måltiden, offras
först något deraf i ett hörn utmed bänken vid ändan af
bordet, samt på marken och de björkar, som nästa
midsommar skola planteras på gården. I Österbotten
tillagar och äter man. på denna dag slotterosten. —
Under hela sommaren äta icke Karelarne färskt kött;
emedan det skall föranleda förluster och motgångar
(tulee räähkä). — Den 15 September eller korsmässan
korsas stallväggarne, och en helig sten bäres under
många löjliga ceremonier till skogen. — Om julen
bakas åskan till ära ett stort bröd, hvilket julafton
och hela den öfriga helgen qvarstår såsom en
skådorätt på bordet, utan att deraf ätes, och sedan
förvaras till såningstiden nästkommande vår, då det
utdelas bland gårdsfolket med vissa ceremonier. – Svalan
anses allmänt för en lycklig fogel; när den
Österbottniska bonden märker, att hon i hans hus vill bygga
sitt näste, söker han på allt möjligt sätt att lätta
hennes möda, — Dessa folks vidskepelser och
folksbruk äro på skilda orter olika, samt icke alla
rådande öfver hela Jandet; och för öfrigt hafva de
småningom så försvunnit, att de till det mesta äro att
anträffa endast här peh der i den nordligaste delen at
Finland.
För folkets religiösa undervisning har man dragit
god försorg, och för det närvarande felas icke
dertill nödvändiga hjelpemedel. Gudstjensten hålles på
Finska språket, och i de trakter der Svenskarne äro
talrika, tillika på Svenska. Presterna, ehuru födda
landet, tala sällan Finska språket alldeles rent,
emedan de ofta härstamma från landsorter der endas
Svenskan begagnas, samt alltid erhålla sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
