Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi och innevånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likhet med deras; men skiljer sig dock genom sin
ovanligt djupa, sorgliga tonart. Hos dem synes lifvets
enda fröjd, uttalad i dikten, vara den, att få besjunga
dess smärtor.
Sjelfva sättet att utföra ett sångstycke har hos de
Finska landtmännerna en egenhet, hvilken
härstammar ifrån deras forntid. Alldrig sjunga mera än
tvenne på engång, hvilka då äro omringade af
uppmärksamma åhörare. Försångaren (Laulaja, sångare,
Päämies, hufvudman); som antingen ensam eller
förnämligast är kännare af stycket, eller hvilken till ålder och
anseende har företräde,och hvars rol skalden, när
han författar ett qväde in promtu, sjelf åtager sig,
väljer sig en medbroder eller hjelpare (Puoktaja,
Säistäjä). När den förstnämnde kommit ungefär till
tredje stafvelsen från slutet af versen, faller den sednare
in, begge sjunga derpå gemensamt versen till slut,
hvarefter medhjelparen upprepar densamma ensam
med något förändrad ton. Stundom tillägger han
till första ordet af versen ett bifallsuttryck: muka
(nemligen), eller sanon (jag säger), eller ock pa,
pä, (säkert, visserligen). Emellertid tiger
försångaren, till dess den andre åter kommer till sidsta
stansen, hvilken de åter afsjunga tillsammans; sedan
fortsätter han ensam följande versen, tills medhjelparen
åter faller in på samma sätt som förut. Den stunden
som denne aflöser honom, använder skalden att tänka
på fortsättningen; melodien är alltid densamma.
Sångarne sitta antingen bredvid eller midt emot
hvarandra, så nära, att de kunna gifva hvarannan
händerna, och med knä mot knä, hvarpå de stödja
sina sammanlagda händer; under sången röra de
långsamt hufvudet, och hafva en alfvarsam, tankfull
uppsyn. De sjunga sällan stående, och om detta ibland
händer, sätta de sig dock straxt och fullända sin sång
på ofvannämnde sätt. Vanligen anställes en sådan
högtidlig sång i dryckeslagen, der den fröjdgifvande
Backus herrskar och upplifvar sinnena. Bredvid
sångarne står oftast en bägare med öl, hvarur de
efter fulländad sång uppfriska sig. Äfven de långa
resorna, som invånarne från aflägsna provinser anställa,
isynnerhet vintertiden till städer och handelsplatser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
