Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Topografisk öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med Uusumaa. Landet har flere små landtsjöar och
floder. På östra sidan flyter Kymmene (af det Finska
Kymi, genit. Kymen, en häftig ström), som för
Päijäne-vattnen ut i hafvet. I Pyttis socken vid Wedenjakama
(vattendelningen) skiljer den sig i 2:ne hufvudgrenar,
hvilka omsluta den så kajlade Pyttis-ön. Den vestra
armen utgjorde fordom riksgränsen emellan
Sverige och Ryssland. Marken är ojemn, men fruktbar; i
nyare tider mycket uppodlad. Invånarne afyttra ett
ansenligt sädesförråd; humleplanteringen är betydlig;
landet har goda ängar och betesmarker; fiskrika sjöar
och strömmar, och högre upp goda skogar, hvilka
på sjösidan dock redan äro mycket medtagne. Tjära
brännes till eget behof; utförseln deraf är ringa. Vid
Helsingfors börjar den stora kalksträckan, som går
ända in i det Egentliga Finland. Man finner skiffer,
äfven jern och koppar. Invånarne lefva
hufvudsakligen af åkerbruk, boskapsskötsel och af
strömmingsfisket i skären. Bönderna i trakterna vid kusten,
drifva en ansenlig handel med sina produkter, hvilka de
sjelfve öfverföra till Stockholm, samt de Estländska
orterna. Nyländningarne, isynnerhet nära vid kusten,
hafva mera böjelse för beqvämlighet och yppighet;
men ehuru de stå efter sina landsmän i det
Egentliga Finland och södra Österbotten uti industri,
öfverträffa de dem dock genom insigt i jordbruket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
