Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa och ännu flera berättelser, finner man alldrig
spår af något som vittnar om umgänge med
fremmande folkstammar. Tvertom visar allting, att
Svenskarne vid dessa härfärder sannolikt anträffade
beslägtade nationer [1]. Vanland uppehöll sig en hel vinter
i Finland: således troligen icke hos ett folk, hvars
tungomål han ej skulle hafva förstått. Agne förmälde
sig med Skjalf; hon bad honom fullgöra en plägsed,
som var fullkomligen Svensk, och hvilken det,
enligt Svenskt bruk, blifvit ansedt för en vanära att
hafva försummat: "den att göra graföl efter hennes
fader". Alla de här förekommande namnen äro åter
fullkomligen Svenska, och, i fall man äfven vill gifva
dem en mythisk eller symbolisk tydning, så återstår
likväl allt det öfriga såsom talande bevis om en
gemenskap med stamförvandter.
Alldeles motsatta uppgifter får man deremot af
dem, som besökte det gamla Bjarmaland, utan
motsägelse bebodt af Finska folkätter. Man röjer genast
att Skandinaverna här anträffade för dem helt och
hållet fremmande nationer. Då Örvar-Odd besökte
detta land, förstod han och hans ressällskap inbyggarenas
språk, "icke mer än fogelqvitter" [2]. Other
uppgifver bestämdt för konung Alfred, att han tyckte
det Bjarmerna talade ungefär samma språk som
Finnarne [3]; och alla de berättelser man har om
handelsresor och ströftåg till Bjarmien, (med undantag af
de vidunderliga dikterna i sednare romantiska sagor [4],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
