Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Östersjön, straxt eller någon tid efter det konung
Agne utfört sina sidsta ströfverier; att dessa nya
nationer antingen genom sin styrka afskräckte eller
genom sin fattigdom icke ditlockade nordens krigiska
äfventyrare; hvaremot Estlands invånare i hvardera
afseendet mera lämpade sig för de kringvandrande
kämparnes roflystnad. Konung Agnes död antages
hafva inträffat omkring 460 år eft. kr. föd. [1],
hvarföre man utan stort misstag torde kunna bestämma
Finska nationens bosättning vid Finlands vestra kust, till
ungefär 500 år efter vår tideräkning.
Vid tåget mot norden, synas de Finska folken
alltid haft sina stamförvandter Lapparne framför sig.
Troligen kringdrefvo dessa med sina hjordar fordom
på sydligare och blidare orter; deras inhemska
traditioner skola bära vittne derom. Och utan misstag
torde det kunna antagas, det Tacitus, då han
beskrifver Finnarne, erhållit kunskap om dessa Lappar;
åtminstone passar hans teckning närmast på dem [2].
Spår efter Lappar anträffas öfver hela Finland, både
i ortnamn [3], och i de lemningar efter dem, hvilka
kallas Lapp-grafvar, Lapprös (Lapin Hauat,
Lapin Rauniot [4].
[1] Dalin, l. c. s. 359.
[2] De moribus Germaniæ; c. 46.
[3] T. ex. Lappeenranta, m. fl. i Wiborgs län;
Lappträsk, Lappom, m. fl. i Nyland; Lappwesi, vid
Åland; Lappila, Lappo, m. fl. i Åbo län;
Lapinkangas, Lapinlaks, Lapinsalmi, Lappfjärd,
Lappajärwi, Lappo, m. fl. i Österbotten;
Lapinniemi, Lapinsalo, m. fl. i Savolax; o. s. v.
[4] Högre eller lägre stenkummel, kände under detta
namn. Sådana finnas nästan öfver allt i Finland. (Åbo
Tidningar, år 1775, s. 190; år 1776, s. 19; år 1777,
s. 67; år 1782, s. 221, ff.; år 1783, s. 186, ff. —
Tuneld, Geographie, Del. III, s. 323, 365, 430, 468. —
Ganander, l. c. s. 13, 22). Folktraditionen härleder
deras ursprung från Lapparne; hvilket ock troligtvis är
förhållandet med dem man anträffat ini landet, och
hvilka innehållit renhorn, fogelben, m. m. Svårare är
det att antaga sådant om dem, som funnits längs
kusterna af Bottniska viken. Dessa hafva till en del
innehållit bengrus och bränder, större guldringar, genom
eld ihopsmälte och sammangyttrade silfver-, messings- och
koppar-stycken, liknande närmast de gamles salrustningar
(Åbo Tidningar, 1782; s. 222). Emedan man
icke känner, att Lapparne brukat bränna sina döda, och
då dermed förenas den omständigheten att sådana kummel
anträffas utmed hafskusten, gör det troligt, att de
hafva ett alldeles skildt ursprung från de förutnämnde.
De bära stämpel om en förvandtskap med de Svenska
ättehögarne, och i Kurikka kapell, under Ilmola socken,
skall fordom en sådan hafva stått, hvilken af
allmogen blifvit kallad Ättäpää (Åbo Tidningar, 1782,
s. 223). Att i detta sednare slags stenkummel söka en
vink om frändskap emellan de äldsta inbyggarne på
Bottniska vikens vestra oeh östra kuster, torde vara för
mycket vågadt? Anmärkningsvärdt är det dock, att
dessa kummel, åtminstone i Österbottniska kustsocknar,
få namn af Jättiläisten Hauat (Jätte-, Jotna-grafvar).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:46:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/finfolk/2/0178.html
