Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkgrenen; likasom man med Karelare i de gamla
häfderna, troligen förstått invånarne uti de närvarande
både Savolax och Karelen [1].
Den mest bildade af de Finska stammarne,
tyckes hafva varit den som nedsatte sig utmed Hvita
hafvet, och blef det ryktbara Bjarmalands
bebyggare. Här uppstod äfven medelpunkten för detta folks
religiösa tro, sätet för dess national gudomlighet och
dess inhemska religionsbruk. Endast der vet man,
bland alla Finska ätter, omtala en Jumala-bild, och
en åt honom serskildt helgad plats, målet för
invånarnes högsta vördnad och andaktsfulla ärebetygelser.
Likt förbundets ark och Jehovas tempel i Jerusalem,
samt Mahomets uti Mekka, synes Jumala helgedomen i
Bjarmaland hafva utgjort ett allmänt föremål för alla
Finska stammars gemensamma dyrkan.
Jumala bilden och den helgedom som dermed
stod i förening, finnes omtalad i ganska många
nordiska sagor, och de romantiska bland dem,
framställa både de förstnämnde och äfventyren på de
nordliga resorna, under de vidunderligaste dikter och
fabler. Enligt de trovärdigaste bland de gamla
berättelserna, var det en sedvana hos Bjarmerna, att, då
rike män afledo, skifta deras lösören mellan den döda
och hans arfvingar; sjelf skulle han hafva hälften,
eller tredjedelen eller stundom mindre. Detta gods
bars ut och nedgräfdes i en stor hög inom en helgad
plats på skogen, norr ut på näset vid Dvina ström
(Win-å), dit äfven rika håfvor blefvo hemburne,
efter slutade lyckliga resor. Platsen var omgifven med
en hög skidgård och hade en läst ingångs port, der
sex af landets inbyggare, två i sender, höllo vakt
hvarje natt. Ingenting ansågs af invånarne mera
vanhelgande, än ett rån inom detta för dem
vördnadsbjudande ställe. Inom skidgården stod äfven den heliga
Jumala bilden, hvilken på sina knän hade en stor
silfverskål full med silfverpenningar, samt ett rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
