Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m 197
och de mythiska orterna öfverhufvud blefvo alla plan-
terade upp till Finlands yttersta nord. Så är t. ex.
Kipmnåfi (plågobacken), vid floden Kemi i kyrksoc=
ken Kemi, en i de Finska sångerna mycket be-
ryktad plågoort. Midt på kullen befinner sig en.
platt, urhålkad sten; liksom ett bord, och med flera
altaren af sten rundt omkring; till dess 9 hål förvisas
smärtorna och qvalen. Förmodeligen har det varit en
offerplats, men dit nu mera icke någon vågar upp-
stiga; ty af alla dem, som gjort försök dertill, skall
ingen hafva kommit med hälsan tillbaka. — Fornfinnarne
saknade icke begrepp om ett tillkommande lif; men
hurudan. föreställning de gjort sig om detsamma, kan
numera ej med någon säkerhet uppgifvas. Sannolikt
ansägos de jordiska sysselsättningarne, njutningarne och
nöjena blifva fortsatta i Tuonela (de dödas rike); åt-
minstone plägade de, i likhet med andra. hedniska
folkslag, nedgräfva med sina aflidne, deras bågar, pi-
lar, o.s.v. I Finland hafva ock fordom funnits fle-
ra med ofantliga stenar betäckta ättehögar, ur hvilka
man oftast uppgräfvit kärl af guld, silfver och andra
metaller , äfvensom en mängd fogelben och hufvudskå-
lar af smärre skogsdjur >). ”Det är ej bekant, huruvi-
da. Finnarne ägt några gudabilder; men att deras
stamförvandter Bjar merna haft sin Jumala-bild, om-
talas i flera Skandinaviska sagor. Äfvenså känner man
ej bos Fornfinnarne några tempel och altaren, utan
endast heliga lundar, Uti dem torde en hvar sjelf
hafva förrättat sin andakt, utan biträde af egentliga
prester... På denna förmodan bar man fallit, emedan
ej något inhemskt namn på dem bibehållit sig i språ=
ket; antingen då ett sådant deruti alldrig funnits, el=
ler att det utdött med de dem åliggande nationelt re-
ligiösa förrättningar. Möjligen betecknades ock pre-
sterna med de benämningar, hvilka öfvergått på fol-
kets siare, spåmän, tecknatydare och ”häxmästare.
Dessa kallas ännu? Tietåjdt (vetande), Sntomiebet (in-
spirerade), Sunialat (gudar), Nojat (trollkarlar), ILels
hot, Poppamiehet, m. m. Att åtminstone en del af
dessa benämningar kunnat beteckna de fordna före=
+) Åbo Tidningar, 1782. 5. 221.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
