Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s 35
"het. Han besökte sjelf ländet år 1407, och alla hans
författningar röja en sund och förståndig blick, äf-
’vensom ett uppriktigt sträfvande att bringa Finland
till välmagt. För att dela de alltför stora länderierna,
«och dymedelst skaffa flera invånare tillfälle till berg-
ning, förordnade han, att de för uppodlingar tjenliga
allmänningarne skulle anvisas åt nya kolonister emot
vanliga utskylder till kronan, och att de, som hittills
hade besutit och begagnat dem, skulle efter föregån-
gen värdering af tolf bofaste män, få en billig ersätt-
ning derföre. Skogar och ouppodlade utmarker skul-
de skiljas från de hemman, till hvilka de hittills hade
hört, och gifvas åt andra besittare, dock utan skada
för deras förra ägare. . Konungen sökte att under sin
Järvaro bestämma beskattningen. De hittills varande
slevereringarne i produkter blefvo faststälda i pennin-
gar; ett helt hemman skulle betala 10 marker, en rök
fem, och ett plogland två; hela bylaget eller distrik-
tet skulle häfta för betalningen af hela summan. Vid
denna, af Svenska historieskrifvare klandrade anord-
ning, låg troligen det goda ändamål till grund; att
utgifterna skulle blifva mera rättvist fördelade och
de rika vidkännas en större tunga, än de fattiga. Men
främst synes man hafva önskat att uppbära inkom-
-sterna i redbart mynt, för att desto lättare kunna
"disponera öfver dem; ty regeringen hade sitt hufvud-
säte i Danmark. Att Erik genom dessa mått och
«steg dock icke ville förtrycka sina Finska undersåter,
skönjes tydligen af många andra förordningar till
deras bästa. Inhyseshjon skulle komma bönderna till
hjelp vid betalningen af utskylderna, och fyra för-
ståndiga män bestämma huru mycket de hvar och en
"efter sina omständigheter , skulle dertill bidraga. Ville
bönderna i brist på klingande mynt gifva produkter
voch varor, skulle dessa värderas icke efter uppbörds-
männens godtycko, utan af åtta, hälften utaf bönder
hälften af fogden utvalda, förståndige dannemän. De
"från slotten mera aflägset liggande landtboerna till-
”staddes det, att först om vintern, då transporten vore
Jättare, betala sina om sommaren förfallna utlagor.
Till "den mest tryckande tunga, hvilken bönderna
"voro underkastade i medeltiden, hörde det åliggande,
att dels underhålla slotten och de så kallade kungs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
