Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
gtriden emellan konungen och Sten Sture år 1502
utbröt med större förbittring, belägrade den sednares
troppar Åbo slott ifrån den 2 Juli till den 6 Septem-
ber; de Tyska soldaterna tvungo kommendanten till
att uppgifva borgen, emedan de ville bemägtiga sig
en i densamma befintlig penningekassa. En ny olycka,
så mycket större, ju mera oväntad den inbröt, mned-
slog Åbo borgare den 2 Aug. år 1509. Det var mid-
natt; de hade sorglöse öfverlemnat sig åt sömnen:
förskräckligt väckte dem krigarnes vilda skri, och
trummornas och trumpeters skall; fienden trängde
plundrande in i deras hus. Stadens förnämsta invå-
nare blefvo nedsablade; öfverallt såg man lik, hörde
man nödrop af sårade borgare; äfven domkyrkan blef
plundrad på sina böcker, sina förnämsta kostbarheter
och hela sin flyttbara egendom. Tre veckor qvar-
blefvo Danskarne; vid deras aftåg togo de alla invå-
narnes förråder med sig till sina skepp. Otto Ruuth,
eljest en behjertad, trofast riddare, var anförare för
dessa röfvareskaror. ee |
Om dessa tiders kultur och upplysning hafva vi
högst få underrättelser. Dess ifrigaste befordrare vo-
ro presterna, hvilka medbragte många förut obekan-
ta beqvämligheter, ett större öfverflöd samt en ordent-
lig bygnadskonst. Det höga presterskapet, d. ä. bi-
skopen i Åbo och hans kapitel, stod i största anseen-
de; äfven borgerliga inrättningar och anstalter blefvo
tll en del träffade genom deras bemedling. Hedendo-
men upphörde allt mera; till det högsta fann den
ännu anhängare i de aflägsnaste trakterna af Tavast-
land, Österbotten och Savolax. Kyrkornas antal blef
småningom ökadt, och emot slutet af 15:de århun-
dradet blefvo de, såsom de fleste hittills varit af träd,
pu i stället allt mera uppförda al sten; vid inrätt-
ningen af nya pastorater gick man med största försig-
tighet till väga, för att icke derigenom förfördela de
äldre presterna. Församlingarne blefvo derföre ännu
alltid ganska vidlyftiga; till många kyrvksocknar räk-
nades 12 a 1300 hemman. De aflägset boende hade
ofta 12 å 13 mil till kyrkan; många kommo derföre
icke dit på flera år, de förglömde religionens san-
ningar och lefde såsom Lappar och hedningar; deras
barn dogo utau dop, de kunde älven 1 dödsstunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
