- Project Runeberg -  Finland och dess invånare / Finland och dess invånare /
59

Author: Friedrich Rühs Translator: Adolf Iwar Arwidsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

a 39
foderbrist uppstått: fordom var Finland ett godt land,
en för framtiden må Gud veta, hvad deraf skall
ifva.” Han bad på det ifrigaste, att öfverallt i Sve-
rige föreställa landets nöd, samt uppfordra medlid-
amma hjertan till bistånd >). Krig ökade landets
ycka. Ehuruväl under Sveriges inre skakningar det
-åriga stillestånd, som Svante Sture slöt med
fssland, varit vacklande, hade Gustaf dock åter-
tält och befästat det goda förhållandet genom ett bud-
skap, hvilket han, så snart landét var honom under-
Jagt, afskickade till Zar Iwan Iwanowitsch. Men
tinpnu i sina sidsta lefnadsår såg Gustaf sig invecklad
bett högst förderfligt krig med sin östlige granné,
hvilken fejd äfven beredde honom många bekymmer,
"och alldeles förödde en stor del af Finland. Första
anledningen dertill låg i privata stridigheter, emellan
befälhafvarne i denna aflägsna provins; hvar och en
sökte sin fördel på grannens bekostnad. Konungen
"blef genom allehanda ogrundade föreställningar öfver-
talad till detta krig; man förestälde honom Ryssar-
nes svaghet och enfaldighet, samt att de voro hårdt an-
satte af andra fiender: men utgången bevisade mot-
"satsen, och han sjelf beklagade sig bittert öfver de
lögnaktiga uppgifter, som hade bevekt honom att
"draga svärdet. I Aug. 1555 begaf sig konungen i
.egen person till Finland. För Sverige var han allde-
les obekymrad: i anseende till den långa och besvär-
"liga vägen öfver sjöar och moras, genom skogar och
ödemarker, höll han det för omöjligt, att ett infall i
Westerbotten kunde lyckas. Till det högsta, förmo-
dade han, torde omkringboende fiskare och andra
landtstrykare göra ett fiendtligt försök; men han hop-
pades, att i det fallet redan bönderna skulle vara i
stånd, att tillbakadrifva dem. Allt folket uppbådades;
i början blefvo tvenne af 10 män uttagna, hvilka bil-
dade ett landtvärn och skulle gifva akt, att ingen
lös hop fick göra infall; kom ett öfverlägset antal
skulle alla bönder utan åtskillnad bryta upp. De
måste förse sig med lifsémedel, emedan spanmäål, hö
och alla öfriga förråder skulle skaffas bort från gräns-
provinserna, för att, så mycket som möjligt, beröfva









Sj

+) Juusten s. 738:


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:47:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finhist/1/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free