Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NR
-
É
5
- 7
holm. Den unge konungen, "hvilken ifrån de första
stunderna af sin offentliga: lefnad. gerna sjelf under-
sökte allt; hade för afsigt att gå, till Finland och or-
ganisera .försvars-anstalterna i detta landskap; men
det Danska kriget afhöll honom. -Riksråderna Nils
Bjelke. och Nils Liljehök ’blefvo afsända, att
emottaga de Finska ständernas hyllning. =: oc cc
«Finlands tillstånd var högst beklagansvärdt; en
geringen genom nöd var tvungen. Riksråderna för-
klarade vid sin återkomst, att kronan hade föga eller
intet qvar, och att de många från henne afsöndrade
godsen "utgjorde landets största tunga. Innehafvarne,
hvilka. till : största delen voro adelsmän, gjorde sig
"småningom sådana begrepp om sina rättigheter, som
alldeles tcke öfverensstämde med Svensk lag. De till-
. vällade-sig anspråk; hvilka hotade de Finska bönder=
na med samma öde, hvarunder deras olycklige bröder
hufvudorsak .vord" de stora förläningar, till hvilka re>= "7
suckade i söder om Finska viken: den frihetens an=—
"da som råder i de Svenska: lagarne, samt denne odöd-
liga konungs stora och: fasta själ, hafva de att tac-
ka att de undgingo denna lott... Adeln försökte dag-
digen, att allt vidare utsträcka sin magt och sitt :välde
öfver bönderna: adelsmännerna - tuktade och piskade
på äktå Lifländskt vis sina underbafvande och: byfog-
dar, hvilka icke höllo hästar tillreds, när den ’nådige
junkern for omkring: de tilläto sig, när . deras vilda
lust dref dem, all tygellös lättsinnighet mot värnlösa
och oskyldiga. Bland dessa bondplågare utmärkte sig
1 synnerhet grefve Sten Lejonhufvud i Wiborg.
Hans vilda, egenmägtiga förfarande kände inga grän-
sor; icke en gång konungens fogdar :’ och: tjenstemän
voro . säkra för hans. misshandlingar.’ - Ännu mindre
skonade han sina egna bönder; han tryckte dem med
otillbörliga fordringar och utpressade mångahanda på-
lagor.: Oupphörligt anfördes klagomål emot honom
inför konungen; men denne åtnöjde sig — så mycket
önskadé den ädle hjelten, att. genom skonande mild-
het utplåna minnet af sin faders stränghet — med ”att
göra honom föreställningar, och erinrade honom att
Jefva efter lag och rätt. Tillslog konungen någon
adelsman ett gods, så utsög denne bönderna ända tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
