Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
efter annan insmögo sig i statsförvaltningen, eller gö-
ra slut på de anspråk, hvarmed de mägtige i landet
kränkte lagarnes helgd och förfördelade sina ringare
medbröders rättigheter. Folket vågade sällan anropa
domstolens skydd: och gjorde de det, så felades för-
tryckaren sällan medel och utvägar, att nedtysta an-
klagarens svaga och darrande stämma, eller att genom
långvariga processer undgå ett rättvist straff och van-
ära. För att bevaka kronans rättigheter, och sätta
embetsförvaltningens högre och lägre tjenstemän un-
der ett slags uppsigt, plägade regeringen ibland dit-
förordna så kallade kammarfiskaler, hvilkas pligt var
att tilltala brottsliga och otrogna embetsmän, samt
att försvara kronans och förtryckta privata personers
rättigheter: det låter lätt förutsätta sig, att dessa vo-
ro förhatliga för de magthafvande och utsatta för
många misshandlingar. Samuel Cröll gjorde en
ryslig och fasansfull skildring af tillståndet i Kexholms
län år 1649. Domstolarne låto besticka sig af begge
parterna: domaren hade för sed, att se stinnt på den
rättsökande; det var allmänt bekant, att genom anta-
let af de fingrar, som lyftades upp i höjden, tillkän-
nagaf man för honom ,huru många riksdaler han hade
att förvänta, dem han efter sesstonen sorgfalligt infor-
drade och derigenom förvärfvade sig stora rikedomar.
Hvar starost som höll ting, gaf landshöfdingen &0 a
go rubel, och dessa penningar utpressade han sedan
tredubbelt af gemene man. Alla vigtiga klagomål
blefvo afvista, och många invånare flyktade derföre
till Ryssland. I Kexholms län voro öfver 800 inhy-
seshjon, hvilka hvar och en måste årligen gifva lands-
böfdingen 1 rubel. Med kronoinkomsterna föreföllo
de grofvaste underslef. Guvernörens på Nyslott in-
komster: voro större än alla kronans uppbörder. Den
som i hans distrikt ville blifva fogde måste årligen
gifva honom en silfverkanna af 100 lod samt åt bokhål-
laren 150 riksd., hvilken utomdess, emot serskildt ve=
dergällning, uppgjorde fogdens räkningar, dem han lik-
väl borde kontrollera. Landshöfdingen Carl Mörner
hade en gång uppburit 1,293 daler 24 öre till sin för-
täring på en natt. General-guvernören, landshöfdingen
och uppbördsmännen uppfunno egna pålagor, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
