Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
i landskapet Kexholm, fick åerföre en alfvarsam fö-
rebråelse. : |
Den reduktion, hvarigenom konungen blef satt i
stånd, att förbättra sina finanser och att tjenligare
organisera försvars-anstalterna, sträckte sig äfven till
Finland. Man följde vid kronogodsens indragande
samma grundsatser som i Sverige; och de ansenliga
landtegendomar, hvilka Braher, Lewenhaupter
och andra stora familjer hade förvärfvat sig såsom
gref- och friherreskaper, återförenades med kronan.
Mycket gjordes för den inre ekonomiens uppkomst
och förkofran, ehuruväl flera mått och steg blefvo
tagna, hvilkas ändamålslöshet eller skadlighet först
erfarenheten visade: dertill hörde oväsendet med han-
dels-kompanierna. Äfven handeln med tjära, Finlands
förnämsta utförsels-artikel, blef uteslutande öfverlem-
nad åt ett sällskap. Österbottningarne beklagade sig
bittert öfver den förlust, som de härvid ledo; äfvenså
mycket hade Wiborg derigenom förlorat. Invånarne
gjorde år 1683 föreställningar om sitt bedröfliga till-
stånd: fordom räknade staden 350 familjer, nu blott
150, enkor deri upptagne, af hvilka knapt 30 voro i
stånd, att ordentligen betala sina utskylder. För öf-
rigt blefvo goda anstalter träffade, att dels tjärbrän=
ningen skulle blifva inskränkt, dels att de förfärdiga-
de varor, som levererades, skulle vara af god beskaf-
fenhet. De begge nya Österbottniska städerna Jacob-
stad och Brahestad gjorde intrång för de äldre
städerna i granskapet, och kunde icke heller sjelfva
upparbeta sig till välstånd; Carl befalte derföre 1680,
att borgarena skulle nedsätta sig i de äldre städerna,
isynnerhet i Nya och Gamla Carleby samt i
Uleåborg. För att lemna de utvandrande behörig
tid, förunnades dem stadsrättighet ännu på 2me år,
och det blef dem tillika försäkradt om en treårig af-
giftsfrihet på deras kommande vistelseort. Borgmä-
staren, en rådman och stadsnotarien skulle blifva
upptagna 1 de äldre städernas magistrat, ehuruväl
utan lön, till dess ordentliga poster blefvo lediga.
Verkställigheten häraf mötte dock hinder, och om-
nämnde städer varade allt fort. Handeln tog till. Åt-
minstone blefvo de nödvändigaste manufaktur-fabriker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
