Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Folket var tvunget, att bruka skadliga eller otjenliga
"ting till näring: bark af träd utan tillsats af säd,
bröd af sådor, halm och rötterna af Missne (Calla
palustris, på Finska 2ACehfa) jemte åtskilliga grässlag,
syra, nässlor, o. a. d. voro de vanliga näringsmedlen.
Lycklig den som hade att tillblanda något litet så
kalladt stampmjöl, af toma och uttröskade rågax. Det
kostade möda, att gifva det af dessa beståndsdelar
-beredda brödet någon fasthet, eller att i ugnen be-
— vara det för förbränning. Många sökte att stilla sin
hunger med köttet af slagtade hästar och hundar,
med stekta hudar, med kadavret af störtade djur: ja
på några orter åto föräldrarne sina barns lik, hvilka
förr än de fallit ett offer för hungersnöden, och bar-
nen gnagade i förtviflan på sina föräldrars döda krop-
par. Den försmäktande hade ingen annan läskdryck
än vatten. Visserligen lyckades det många, att genom
dessa medel uppebålla ett svagt och uselt lif; men
deras krafter aftogo så, att de knapt kunde gå, myc-
ket mindre sköta sina göromål. Lika skuggbilder rag-
lade menniskorna fram, och mången blef helt plötsligt
i sitt hus, i kyrkan, på landsvägen ett hastigt rof för
döden. Kroppen svälde merändels upp och blef så
styf, att den med stor möda kunde röras; köttet. för-
svann, blott hud och ben blefvo öfriga, en mörk, nä-
stan svart färg betäckte ansigtet. Det var omöjligt att
känna igen en gammal vän, som man på någon tid
icke hade sett. Om svullnaden och styfheten i lem-
marne öfvervanns, kunde den lidande hoppas att räd-
da lifvet. Dertill sällade sig naturligtvis äfven far-
soter, hvilka fullkomnade förhärjningen. Man räknar,
att allena ifrån Michael 1696 till midsommar 1697
omkring 60,370 personer omkommit i Åbo stift. Anta-
let af döda och födda sted dervid i ett högst opro-
portionerligt förhållande; i kyrksocken Ruowesi dogo
t. ex. 1,017 menniskor och 21 blefvo födda; i Kangasala
dogo 1,304 och 49 blefvo födda: och sålunda öfver-
allt. Blott i Nyland och Tavastehus län hade 557 hem-
man blifvit öde, af hvilka 130 nyligen voro upptagna ").
+) Se utförligare: Åbo Tidningar 1785. Bihang s. 52 oc
> Åbo Tidningar 1793. N:o 38. 39. 40 och 42. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
