Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T1 8 ,»
öch förstorings-planer föranledde honom att draga svär-
det mol en furste, som önskade ingenting annat än
fred, som älskade dess njutningar och hos hvilken
blott hat och förbittriug utvecklade det krigiska sinne,
hvilket sedermera alldrig lemnade honom. I de för-
sta åren af den stora striden, då lyckan flög framför
de Svenska härarne, herrskade ännu lugv på Finlands
gränsor. De Svenska befälhafvarne Maidel, Arm-
felt, Delvig och andre, visste att med en obetydlig
styrka afhålla Ryssarnve från alla större företag, ehu-
ruväl desse ibland gjorde landstigningar på kusterna
af Finska viken, plundrade och afbrände Borgå 1708
och med den Svenska galerflottan ofta inlåto sig i
fäktningar, hvilka ingenting afgjorde: deremot företogo
äfven Svenskarne, än med större än med ringare
framgång, ströfverier inpå fiendens område. Det rin-
ga antal af trupper, som betäckte Finlands gränsor,
hade väl väckt hos Zaren den tankan, att göra ett
försök på denna provins, och i Oktob. 1766 drog han
med en här af 20,000 man, samt en stor skara af
lätta trupper för Wiborg, hvilket, sedan det icke me-
ra var den enda gränsfästningen, var temmeligen för-
fallet och dåligt besatt: men befälhafvarne, lifvade af
pistens och ärans känsla, visade att genom mod och
eslutsvamhet äfven en i sig sjelf svag ort kan försva-
ras med få hjelpmedel; och då denna afsigt, att be-
mägtiga sig Wiborg genom öfverraskning, slog felt
för Zaren, nödgade honom brist till aftåg. Till grän-
sornas säkerhet och försvar blefvo invånarne äfven
från norra delen uppbådade. — Så lyckligt också
Carl kvigade, var dock framgången ytterst känbar
för hans rike; de oupphörliga utskrifningarne’" försva-
gade folkmängden, handeln och näringarne förföllo,
förmögenheten förminskades genom svåra kontributio-
per, hvilka till större delen skickades efter trupperna
och förtärdes utom landet. Alla stånd, de högsta så
väl som de lägsta, måste anstränga sina yttersta kraf-
ter, för att uppbringa de summor, dem kriget och dess
behofver uppslukade. -
Sedan Sveriges magt var bruten på Ukräns slät-
ter, och konungen uppehöll sig i Bender, för att för-
må Osmanerna till ett kraftigt deltagande i det Ry-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
