Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
för andra gången var förtullad. Häröfver uppbräagte,
förenade sig köpmännerna med flera landsmän, och
plundrade den lilla. staden Kajana, hvilket var så
mycket lättare, som alla invånare trodde sig fullkom-
ligt säkra och alldeles icke hade trällat några för-
$vars-anstalter.. Kossackerna anstälde vilda lustbarheter,
drucko dervid skålar till sina helgons minne och vid
hvarje skål blef en fånge nedgjord "). Med tänder-
na sleto de ringarne från hustrurnas fingrar, och med
knifvar afskuro de flickornas halssmycken,
Ändtligen, sedan de Svenska angelägenheterna öf
verallt hade tagit den bedröfligaste vändning, beslöt
Zaren 1713, att alfvarligen sysselsätta sig med Finlands
eröfring och derigenom sätta kronan på sina företag.
General Lybecker hade befallning att undvika en
hufvudslagtning, men att deremot så mycket som möj-
Ligt försvåra fiendens subsistens och hämma hans ströf-
tåg; men han ägde ej tillräcklig nerf och förmåga,
att svara emot regeringens förtroende, Folket hyste
goda förhoppningar: de Österbottniska bönderna för-
säågo sig med gevär, öfvade sig i handgreppen och
voro vid första vink färdiga till uppbrott. General-
major Armfelt var skickad till Nyland och > besatte
Helsingfors: han afslog Ryssarnes första landstignings-
försök, men då Zaren strax derefter förnyade detsam>
ma med större styrka, kunde han icke längre göra
motstånd: det blef för honom ingenting annat öfrigt
än att antända staden, der ansenliga förråder funnos
och draga sig tillbaka. Vid Borgå förenade han sig
med General Lybecker, hvilken, så snart han blif-
vit underrätad om Ryssarnes ankomst, marscherade till
Tavastland och gaf icke blott hela Nyland till pris
för fiendens förhärjningar, utan lemnade för honom
äfven strandvägen till Åbo öppen. Ilan hade en icke
obetydlig styrka, hvilken brann af begär att inlåta
sig med fienden; högst sannolikt skulle han hafva
tvungit honom till återtåg, men af obeslatsamhet
och brist på sinnes-närvaro, lät han hvarje till-
fälle gå förloradt, som låfvade en gynunande fram-
gång; han väntade alltid på förstärkningar och gaf
Ö - . i
+) Abo Tidningar 1798. N:o 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
