Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 oo
känewest (emell an Satakunda, Wasa och Tavastland),
der han trodde sig kunna vänta fienden och lättast
afhålla honom från vidare framträngande. Den 6
Oktob. blef han i sina förskansningar angripen af
Ryssarne och försvarade sig med stor tapperhet; fien-
den kunde icke vinna ett fotbredt stycke land: men
han insåg, att hans svaga styrka icke vore vuxen fi-
endens beständigt förnyade anfall, och han bröt der-
före i Ryssarnes åsyn upp till Tammerfors; men för-
följd och uppnådd, innan han här kunde lägra sig,
blef för hbovom ingenting annat öfrigt, än att uppgif-
va södra och vestra delen af landet och draga sig
med resten af sin här till Österbotten. General-major
Bauer trängde visserligen fram till Christinestad;
men då Armfelt, hvilken hade ansenligen förstärkt
sig 1 Österbotten , trots den förfärliga vinterkölden
ryckte honom till mötes, gick han tillbaka till Björ-
neborg; äfven de Svenska trupperna blefvo förlagda i
sina vinterqvarter, Landets imbyggare både ifrån
städer och landsorter i Österbotten tillbjödo sig, att
manngrant uppbryta och tjena vid armén. I början
gjorde generalerna svårigheter att antaga deras till-
bud, emedan det icke ansågs vara att lita på; de ut-
sände svarade: ”i förra tider hade de icke haft några
adelsmän till soldater, utan sådant folk som lan-
det kunnat erbjuda; med förtröstan kunde de säga,
att de icke voro afskummet, utan musten och märgen
af landet; de hade all lust att, i kvaft af sin skyldi-
ga trohet, till sidsta blodsdroppan försvara icke blott
landet, utan sina hem, sina hustrur och barn:” ja de
förklarade sig beredda, att med egen kosthållning
genast blifva instuckna bland regementerna och öfva-
de i handgreppen. Oflicerare blefvo skickade till åt-
skilliga kyrksocknar , och början gjordes med öfningar-
ne, I Febr. 1714 begyute äler RByssarnes operationer;
Svenskarne stodo vid byn Storkyro, fulla af begär
atl strida. Ett krigsråd hölls: Armfelt påstod ett
anfall, emedan man 1 Sverige vore högst missnöjd
med Finska armeens länga overksamhet; men de andre
fältherrarne ville invänta flera förstärkningar » och väl-
ja en mera gynnande position, Armfelt blef vid sin
mening, och derutaf uppstod emellan härförarne en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
