Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Emot denna hypothes kunna visserligen ganska
många och vigtiga anmärkningar uppkastas. Det lig-
ger äfven i sakens natur, "att en gissning af denna
egenskap, hvilken hvilar och genom sin art måste
hvila på så föga säkra grunder, ganska lätt kan be-
stridas och af starka motskäl göras vacklande. : Men
så länge man ej vill låta densamma gälla för annat,
än hvad den i sjelfva verket är: ett på åtskilliga icke
helt och hållet toma skäl grundadt försök, att sprida
något ljus öfver hittills alldeles outredda förhållan-
+ den, torde ett sådant icke böra anses fullkomligen
förkastligt. ”
Flera nyare historiska författare yrka afgjordt
motsatta åsigter. Man nekar all gemenskap emellan
Hunner och Ungrare (Hungarer), utom den tillfälliga
likheten i deras namn 2); och äfven förvandtskapen
emellan dessa sednare samt de Finska stammarne, har
man nitiskt bestridt 3), ehuru man härvid anfört dels
inga, dels ej några på bevis och erkända sanningar
stödde grunder. Att Ungrarne bott ibland Finska
folkslag, att det sålunda uppkommit vissa gemensam-
ma ord i hvardera tungomålet, låter visserligen tro-
ligt; men en sådan uppgift stöder sig icke på kända
historiska förhållanden. Och att tvenne alldeles frem-
mande folkstammar, genom grannskapet och ett äfven
tätare umgänge med hvarandra, skulle inbördes till-
byta sig egenheter i språkets sjelfva inre bygnad 4),
| strider
2) Riks, 1. c.
3) Fessler, Die Geschichten der Ungarn und ih-
rer Landsassen. Leipzig, 2815. Band I; s. 175—1=8,
— Äfven Adelung i sin Mithridates (Th. II, s. 2276)
yrkar att Ungerskan och Finskan ej höra till samma
språkstam, och likväl bevises denna frändskap tydligt
genom de af honom anförde egenheterna ur det förut-
nämnde tungomålet (s. 784—5486). Men han bestrider
ock förvandtskapen emellan Finskan, samt Permiska,
Sirjänska , Wotjakiska, m. fl. dialekter (Th. I, s. 5343
Th. II, s. 776)!! I allmänhet synes denna lärde språk-
forskare mindre rigtigt hafva uppfattat den Finska språk-
stammens artförändringar.
4) Fessler, |. c. s. 178.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
