Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- oo > 167
Gor med många skepp utför bafsviken, vidare öfver
Ålands haf och Östersjön, samt fann på Hlessö inbyg-
gare af sina stamförvandter. Äfven dessa måste då
hafva hört till Jota-ätten; men att deraf sluta, det
Finnar bott på de Danska öarne, är visserligen för-
- hastadt, så länge det hufvudsakliga påståendet qvar-
står obevist — ’Thores andra son Nor, hvilken
landvägen ville uppsöka: sin syster, reste länge genom
obebodda orter, imnan han stötte på spridda Lappar.
Dessa framstå här såsom helt och hållet af fremman-
de folkätt, hvilket icke bordt vara fallet, i händelse
Nor hört till en Finsk stam. — Sagan för täljer vida-
re, att Nor eröfrat Norrige, och gifvit det namn ef-
ter sig. Skulle han nu härstamma från en Finsk ätt,
så borde detta rike en tid hafva blifvit styrdt af Fin-
ska furstar, och något sådant känner historien icke, —
Den i Fundin Noregur omtalade Joten Svade, upp-
gifves vara son af Asa-Thor. Detta intyg lemnar
all anledning till den förmodan, att Jotna-ätten stod
1 något slägtförhållande till de Gothiska stammarne,
samt för ingen del var af Finskt ursprung. — Det har
"vidare blifvit anfördt 5), att äfven Snorre Sturleson
förklarar Finne och Jotun för liktydiga benämnin-
gar. Då man härom rådfrågar det uppgifna stället 6),
erfar man att namnet Jotun förekommer blott uti
-kapitlets öfverskrift, men att Svase i sjelfva berättelsen
kallas endast Finne 7). Öfverskriften är troligen af
5) Geijer, | oc. s. 4ix, 412.
6) Harald MWärfagers Saga; kap. 25.
3) I alla händelser förefaller det tvifvetlaktigt, huruvida
han verkligen varit af Finsk stam. Hans eget jemte
bans dotter Snäefrids namn äro icke allenast icke Fin-
ska, utan ock fullkomligt stridande mot Finska språ-
kets art. Detta inkast plägar man gendrifva med det
motskälet, att Skandinaverna brukade benämna fremlingar
efter codtycke, eller ock böja deras namn efter sitl uttal;
men SHvase lalade ock samma tungomål som konungen
och hans min, och vanliga nordiska seder och bruk
synas varit rådande rådande äfven hos honom. Det-
fa tyckes antyda, att man vid Snuorre Skarlesons tid
(nära medlet. af ce seklet) redan så förblaåndat benäm-
ninpgarue Finne och Jotun, alt man numera icke gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
