Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
sig derifrån intill kusten af förutnämnde hafsvik, så
att de slutligen innehade den egentliga Finska halfön,
och mötte Kyzxnerna såsom dessa sidstnämndes sydli-
ga naboer. Det wnre af landet tyckes icke genast haf-
va blifvit intagit, hvarföre traditionen förtäljer att
Lappar ännu flera århundraden derefter kringströfva-
de härstädes. Dessutom är. det allmänt kändt, huru
Tavastarne ini 16.c seklet begagnade de då icke be-
bodde orterna såsom fiskelägen, hvarom ock de kö-
pebref bära vittne, medelst hvilka de sydliga ägarne
afträdde sina aflägsna besittningar åt nya bebygga-
re 3). Sina egentliga boningsplatser erhöllo Lappar-
ne längs fjellryggarne emellan Kvzenland och Fin-
marken. oe
Finmarken.
Så snart Finmarken förekommer nämndi nordens
gamla sagor, träffar man det i handelsförbindelse med
Norrmännen, och tillika uti ett slags beroende af
dem. Troligast var den fria gemenskapen äldre än
skattskyldigheten, men innan kort synas Haleyarne
(inbyggarne i Halogaland) hafva tillvällat sig ett visst
imflytande öfver nämnde trakter. De icke blott till-
skansade sig en art uteslutande rätt, att ensamme
handla på Finmarken, utan började äfven att aftvin-
ga inbyggarne årliga skatter. Men då denna rörelse
blef betydligare och skatten indrägtig, slogo Norriges
konungar den under sig, samt dels förpaktade den-
samma åt sina min cmot en ärlig afgift, och dels för-
länade dem med rättigheten till skattens uppbärande.
Härmed var ock handeln på dessa nordliga länder för-
enad såsom ett regale, deri ej någon vid strängt straff
ägde att deltaga. Förlänings innekhafvarne voro van-
ligen tvenne, en söder och cn norr ut på Halogaland;
stundom flera. I kraft af sin uteslutande rätt, sökte
ägarne af förläningarne, att, äfven med våld, utestän-
ga alla andra från deltagandet i denna högst riktande
jä
. . . . | . | o
8) Porthan, Chronicon; s. 113, U5, 519. — Abo
Tidningar, år 1496, 5 65-915 år 1777» 8.20, 67-069;
;
co , . . La 4
är 1785, Bihang, s. 57, 59, 37, 130.
180
/
- handels gemenskap. - Småningom tyckas, åtminstone
för någon tid, de mägtige Hlade-Jarlarne hafva slagit
alla nu uppräknade fördelar under sig 9).
Bevis för det framstälda, finner man i de gamla
Isländska sagorna. Tydliga spår till nämnde förläning,
träffar man redan före Harald Hårfagers anträde till
regeringen. Sedan denne konung blef herrskande i
Norrige förlänade han åt den rike och ansedde Tho-
rolf Qveldulfson , rättigheten till handel och skattens
Md ot
uppbärande i Finmarken, hvilken en benämnd Bard
före honom innehaft. Straxt derefter företog Thorolf
den vanliga resan till sina skattländer, i ett vida tal-
rikare sällskap, än konungens uppbördsmän förut bru-
kat hafva med sig. Tillika höll han köpstämma med
Finnarne, samt återkom med ofantliga förråder af
landets varor, dem han sedan utskeppade till sydligare
orter, och utbytte dem derstädes emot söderns pro-
"dukter. Under sin nordliga resa erfor han, att Kyl-
”piogar 1) voro komne östan öfver fjällen, samt dref-
vo förbjuden handel med Finnarne. Han öfver-
föll de förre, dödade dem och borttog den cgen-
dom de medfört. — Utom Thorolf blefvo äfven de så
kallade Hildirids söner utsände till Finneskattens in-
drifvande 2).
9) Schöning , Norges gamle Geographie; s. 24» ff.,
81, 91> 97. — Schöning , Norges Riiges Historic.
Del. I1; s. 83, ff., 452, 453, 478; Del. III, s. 4, 117. —
Miiller , Sagakibliothek s. 344, 345, (Snegle Halls
Thattr); 9. 351—355 (Thattr om Odd Ofeigson). — Olof
Tryggvasons Saga; kap. 131. — Jemnf. Håkan
Godes Saga; kap. 1, samt Harald Gråfälls S a-
ga; kap. 1. :
1) Så benämndes alla de som bodde inom och på andra
sidan om bergsfjellar. Härstädes troligen Kvaner eller
Karelare. — Schönning, Norges Riiges Historie.
Del, II; s. 96, not. t, s. 128, not. I.
>) Eigil Skallagrimsons Saga; s. 27, 38, 41, 56,
67—472. (Denna saga lemnar vigtiga upplysningar i sin
tids historia). — Miller, Sagabibliothek. Bind
Il, ss. 344 (Snegle Halls Thattr); s 351—355 (Thattr
om Odd Ofeigsou).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
