Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Landet af Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
millimeter. Norrskenen intensiva i nordliga Finland. Åskväder och hagelfall jämförelsevis fä och
mindre förödande.
Växtlif. Beläget vid norra polcirkeln, på gränsen mellan den kalla och tempererade zonen,
inrymmer Finland bådas växtlif och bådas djurlif. Växter och djur äro underkastade alla grader
af armod och strid, seger och undergång; men ingenstädes är lifvet utdödt, det kämpar ännu vid
randen af den eviga snön. Endast arternas antal aftager mot norr. Södra Finland räknar ännu
709 arter kärlväxter; norra Finland endast 329. Ju längre mot norr, desto mer blifva de lägre
växtarterna flertal, medan de högre dö ut eller förkrympas. Skogarna upphöra först vid 69:de
breddgraden, men enskilda träd, såsom björken, lista sig, krypande långs marken, ännu högre mot
norr. För icke många sekler tillbaka voro Lapplands nu skoglösa hedar bevuxna med barrskog,
hvars kvarblifna rötter vår tids resande uppgräfva till bränsle. Naturen själf har här varit
skogs-åverkare, dess lifskraft har försvagats under klimatets tryck. När sol och luft ej fått tillträde till
trädens rötter, bilda sig vattensamlingar, hvilka tillfrysa, töa, tillfrysa åter och skada trädets bark.
Trädet murknar, stormen kullstörtar det, kärret eller mossan inkräktar skogens förra område.
Odlaren skall icke blott eröfra den ödemark, som är; han skall möta äfven den, som hotar att komma.
 |
| Ill. FT[=Ferdinand Tilgmann] Imatra, vinterbild, efter en tafla af A. Gallén. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
