Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Landet af Z. Topelius
- 7. Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härjades af elden 1810 och hade före
ångfartygens konkurrens en betydande handelsflotta.
Uleåborg (Oulu, 13,000 inv.) var en äldre
köping, som fick betydelse genom en här
anlagd borg 1590 och stadsprivilegier 1610.
Staden, F. M. Franzéns födelseort, har plundrats
af fiender 1714, ödelagts af brand 1822 och
är nu läneresidens samt norra Österbottens och
Uleå elfs exporthamn. Dess borg antändes af
åskan 1793 och sprang i luften. Kemi (630
inv.) är en nyanlagd stad vid den stora flodens
fiskrika utlopp. Torneå (1,300 inv.), en östad
vid utloppet af den lika benämnda gränselfven,
räknar sin tillvaro från 1621 och tillhörde Vesterbotten intill 1809.
Dess betydelse är att vara gränsort gentemot det på svenska elfstranden liggande Haparanda och
att mottaga främlingar, som komma för att se midnattssolen på det 62 km. längre i norr belägna
berömda berget Aavasaksa.
 |
Ill. FT[=Ferdinand Tilgmann] E. D-son[=Danielson]
Torneå. |
En lång rad af sjöar ofvanför 64:de breddgraden samla sig i den börjande forsrännan af
Uleå elf och kasta sig i Ämmä 5 m. 34 cm. höga fall med dån in i Oulujärvi. Här lät Karl
IX år 1607 uppföra ett fäste, Kajaneborg, på en ö strax ofvanom fallet, för att beskydda nejden
mot infall från ryska sidan. Fästet uppfylde sin bestämmelse intill 1716, då det, en månad
försvaradt af 50 invalider mot 3,000 man, nödgades kapitulera för hunger och kort därefter
sprängdes i luften. På södra stranden af strömmen hade staden Kajana (1,200 inv.) uppstått. Dess
marknader voro de mest besökta i norra Finland. Namnet är af Kainu, Kainunmaa, Kajanien,
Kvenernas land, ett folknamn i nordliga Österbotten, hvarför Karl IX införde i konungatiteln
»de Lappars och Kajaners konung». Ämmä fall kringgicks 1846 med en 14 m. 85 cm. lång sluss,
genom hvilken långväga tjärbåtar kunna nedgå till sjön för att åter stakas eller dragas från
strandvägar uppför forsarna. Hit ankom Kejsar Alexander I på sin finska rundresa i Augusti
1819, lät ro sig i storm öfver sjön, fortsatte en del af vägen ridande, gående eller åkande på
bondkärra genom obanade ödemarker, spisade i löfprydt stall, fortsatte resan till yttersta gränsen
af sitt rike i Torneå och återvände sedan långs kustvägen, öfverallt följd af folkets beundran.
 |
Ill. E. D-son[=Danielson]
Aavasaksa. |
Österbottens slätter ha druckit mycket blod. Här hade vän och fiende utrymme att röras,
och här voro de slagfält, som alltifrån klubbekrigets tider afgjort landets öde, på isen af Ilmola
å 1596, på isen af Kyrö elf 1714, vid Oravais kullar 1808, förutom vexlande segrar och
nederlag vid Revolaks, Siikajoki, Lappo, Alavo m. fl. Två bland dessa fält äro här återgifna i bild:
Storkyro med dess
rullstenar och bördiga
åkerfält samt slätten vid Lappo
kyrka.
Lappland är i
folkets föreställning den
obestämda, öde nord, där
vägarna upphöra, där
renarna beta, där åkern ej
mera ger korn och den
utdöende skogen kryper
långs marken. I
verkligheten har Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 20 19:50:07 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/finland19/0069.html