Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 55 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket af Z. Topelius - Det finska folket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nöjer sig då med sin talkkuna, en mjölrätt, som han bär i en näfverrensel på ryggen. Sådan liar
han i århundraden förblifvit, nästan oförändrad i de inre ocli norra delarna af sitt område, men
i utkanterna har han ljusnat och uppnått sin samtid. Herretjenst på de adliga godsen har böjt,
men icke utplånat hans styfva, ärliga
sinnelag. Tavasten talar den hårdare,
vestfinska munarten och har lånat ord
från svenskan. Han saknar
karelarens poetiska begåfning, hvarför den
äldre myten hos honom dött ut, men
oväntadt talrika nyare folksånger äro
äfven på hans område antecknade.

Ill. A. Edelfelt.                        A. Edelfelt Karelare.

Karelaren (Karjalainen)
befolkar landskapen Karelen, Savolaks och
norra Österbotten. Jämförd med
tavasten, är han smärtare, rörligare,
lifli-gare, känsligare, ostadigare, född skald,
född handelsman, håret brunt, ögonen
grå eller bruna, lemmarna spensligare, hela hans yttre öppnare och tillgängligare. Karelaren är
ett begåfvadt barn, hvars uppfostran blifvit försummad. Det är han som ända till våra dagar
bevarat den gamla finska myten, och han ökar den ständigt med ny lyrik. Han brukar slägtnamn;
hans språk är den mjuka, diftongrika ostfinska munarten, Iivari han vid Ladogakusten inblandar
ord från ryskan. Wiborg är fyrspråkigt: där talas, jämte finska och svenska, äfven ryska och
tyska. Ättling och frände till medeltidens ryktbare bjarmer, har karelaren af dem ärft böjelsen
för resor och köpenskap. Fordom ströfvande kring hafvet på krigståg och byteshandel, ses han
nu ständigt på väg med sin forvagn till Petersburg eller sin jala på Ladoga. Betänkliga
konkurrenter ha uppstått med järnvägar och ångbåtar, men karelaren finner nya utvägar; i Petersburg
betalar sig allt, till och med gatstenar och myrägg. Hans besparingar äro tvifvelaktiga; han tager
lifvet sorglöst, lefver godt, när han kan, och delar med sig åt andra. »Har man ej bröd, så äter man
hvetebröd». I södra
Karelen bakas mjukt
bröd alla dagar,
medan det fattiga norra
Karelen anlitar
barken. En stor del af
Karelen har, delande
gränsmarkers öde,
blifvit långt efter det
öfriga Finland. Från
medlet af detta
århundrade höja sig
åter jordbruket,
slöjden och
folkupplysningen, men
retarderas af talrika
proletärer (inhysingar),
som på en del orter
uppgå till 37 procent
af befolkningen.

Ill. F. Tilgmann kem. H:fors. Middagsmål i stuga (Savolaks), efter en tafla af Venny Soldan-Brofeldt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>